GOTT NYTT 2011!

GOTT NYTT ÅR och lite till sånt där till er.

BUA och VårOmtanke önskar alla en riktigt fin nyårskväll med lagom mycket skumpa och mat. Lys upp Malmö! Lys upp Sverige! Lys upp det nya året! Lys upp er själva! Strunta i nyårslöftena, kör livet fullt ut istället. I morgon är det en ny dag, ett nytt år! Det är för fan 2011! Så, GOTT NYTT ÅR!

Årets sista låt till er. Den suger (enligt mig) men en klassiker när det är årets sista dag!

Billighet.

Jag hoppas att ni inte förväntar er för mycket av mig just nu. Jag arbetar dag och natt med uppsatsen som har sin deadline på måndag. Och inte fan vill man sitta i morgon, på nyår och allt, för att skriva. Tvi. Och på lördag räknar jag med att bli lite bakis. Det spelar nämligen ingen roll hur mycket jag dricker, får jag i mig 3 dl vin så blir jag bakis ändå. Billig fylla, billig i drift.

Inte har jag tid att sitta här och skriva om min billighet. Nä, nu jag ska istället skriva om all den jäkla problematik som finns där ute i samhället. Och min billiga fylla är inte en av dom. Tro det eller ej.

Prima skinka, japp japp.

Julen över. REDAN. Gått alldeles för fort. Hade kunnat tänka mig lite mer jul. Lite mer juleskinka och senap. Lite mer ledighet tillsammans med familjen. Mysigt har det iallafall varit. Nu är det tillbaka till verkligheten där uppsatsen väntar för att bli hel och komplett. Och i slutet av veckan ska det äntligen skålas inför det nya året. Tanken på nästa år får en att inte vilja ha mer jul. Nästa år är året som man väntat länge på. Det är året med det stora Å:et. Shit. Det året är snart här. Året där allt händer. Välkommen 2011. Du är mer än välkommen.

God Jul och allt sånt!

Mer skitsnö ska det bli. Och detta innebär att jag redan nu får köra till Sjöboland för att inte riskera att fastna i Malmö över jul. Det ska tydligen bli katastrof i trafiken och jag vill inte fastna i en snödriva med hund och klappar. Icke.

Jag önskar erder alla därför en riktigt fin God Jul och Gott nytt år redan nu! Jag hoppas att alla läsarna och icke läsare får precis det alla önskar i form av klappar eller önskningar.

Stor jul Puss!

Skärpta regler eller skärpning Sverige?

Visste inte att regeringen skulle dra in på p-tillstånd för människor som har någon form av funktionsnedsättning. Vad är anledningen till detta? För mycket fusk? Lathet hos kommunerna? Maktmissbruk? Detta kommer inte att drabba mig då jag kör rulle men för dom som kan gå ska tydligen inte få ha kvar sitt tillstånd. Hur tänker man där? Varje fall är individuellt, så klart! Man kan ju inte dra in ett p-tillstånd bara för att personen i fråga kan gå. Personen har förmodligen en annan funktionsnedsättning och behov av ett tillstånd. För helvete. Titta istället på den svarta marknaden där p-tillstånd säljs som värsta drogen till folk som verkligen inte behöver det. Skärpning Sverige!

Läs artiklen från aftonbladet nedan:

Skärpta regler slår hårt mot funktionshindrade.
De allt tuffare kraven för handikapparkering slår hårt mot funktionshindrade.
Marie Wikström har inga armar – och riskerar nu att förlora sitt p-tillstånd.
Hon tvingas då mata in avgiften med munnen.

I juli förra året skärpte regeringen kraven för rörelsehindrade att få särskilt parkeringstillstånd, och rätt att parkera på handikapplatserna. Den som kan förflytta sig till fots ska bli utan tillstånd. Det innebär minst sagt bekymmer för Marie Wikström. Hon är neurosedynskadad och har inga armar.

I ett inslag i SVT:s ”Rapport” visar hon hur hon först måste skrapa bort snö från bilrutan med fötterna. Men krångligast blir det att betala biljettavgiften. I tv-inslaget visar hon hur hon först måste ta av sig skorna, fånga upp pengar från plånboken med tårna, och sedan mata in kronorna med munnen. Det går inte särskilt bra.

Regeringens skärpta krav innebär att bara de med störst behov ska få parkera på handikapparkeringar. Transportstyrelsen rekommenderar därför kommunerna att inte ska ge tillstånd till den som kan förflytta sig till fots med hjälpmedel. Infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd säger till ”Rapport” att hon inte ser någon anledning att se över reglerna.

Marie Wikström har hittills lyckats behålla sitt parkeringstillstånd, men är nu rädd att förlora det.
– Jag skulle bli väldigt begränsad, säger hon till ”Rapport”.

Lördag ju.

Tentan skriven. Inget Ullis (Ullared) i morgon på grund av hemskt jävla väder så det får bli en lärorik helg istället med uppsatsarbete. Uppsatsen ska vara inne innan nyår så man kan inte ligga på latsidan riktigt ännu men Ullis hade ju varit nice med tanke på att julafton närmar sig. Julklappar juuu!!! Var hittar man niciga klappar om inte på Ullis. Typ betala 2 men ta 3 när du ändå är igång lixom. Billigt är bra och det är ju inte skit saker. Nä faktiskt inte. Och har du aldrig varit på Ullis så stoppa ner fördomarna någon annanstans. Det är så jäkla bra som jag säger. Yes it is.

För övrigt så har det uppstått något otroligt fint men det kan jag inte berätta för er läsare riktigt ännu. Men ojjj, nejjjj, det har hänt två riktigt fina saker! Jag får återkomma med dessa när det är lite mer offentligt. Men fint är det.

Nu är det lördag. På med glojärnen, värm teet och skruva upp musiken. Pluggtime!
Låten nedan är otroligt vacker. Texten säger mycket, precis som pianot.

Fokus.

Om det är så att ni inte hör eller ser av mig på hela veckan så beror detta på hård pluggning. Det är åter igen tentavecka, en vecka jag väntat på. Uppsatsen (och livet) får läggas åt sidan och tentan får all min uppmärksamhet. Så fokus!

Nu väntar överstryckningspennan, sockerruset och hjärncellernas iver. Så ni får ursäkta ett litet ögonblick. Klokheten väntar på mig.

Under tiden kan ni ju kolla in denna. Det här hade iallafall jag velat se i Sverige oxå. Sverige hade behövt coola till sig lite.

Så är det.

Man måste genom skam.
Man måste genom drömmar.
Man måste dö några gånger innan man kan leva.

Musikens verkan

Kommit underfund med att jag tänker på Jonna väldigt ofta när jag lyssnar på Brandi. Och Brandi lyssnar jag ofta på.

Bara vara.

För första gången har jag en riktig och rejäl julkänsla. Jag vill ha julafton. Och tro inte att det är snön som skapar denna julkänsla. Nä, jag vet inte riktigt vad det är som skapar det. Kanske är det lusten att klä upp sig, äta gott och bara hänga med härliga och fina familjen. Eller så är det tanken på semester som får en att längta till denna dag då jag absolut inte ska arbeta eller studera då. Det känns verkligen i kroppen, den behöver semester. Både kropp, hjärna och hjärta behöver semester. Jag går upp på morgonen för att göra det jag måste göra men sen vill jag inte göra så mycket mer utöver det. Och det låter jävligt trist, eller hur? Så ska inte livet se ut. Men just nu är det så det funkar då det är så jäkla mycket att göra. Och visst är det saker jag vill göra, men sakerna har inte tid att läggas åt sidan några dagar och det är det som är det jobbiga. Så ni fattar kanske varför jag längtar efter julafton eller sommaren så mycket som jag. Söker efter dagar där man inte behöver göra något alls. Bara vara. Och jag vill fan bara vara lite nu.

Shelley

"Vi går ut och brinner upp i natten och skyller allting på våra fyllehuven, undanflykter och självanklagan. Jag ser domen i dina ögon, domen i dina ögon. Du kanske kommer förstå."

Happy b-day!

Princess blir 6 år idag. Hon fick en sång på morgonen, ett stort gott ben och en lång jäkla promenad trots att snön stoppade matte. Jag tror hon haft en fin dag trots att matte jobbat mycket idag. Svårt att fatta att hon redan är 6 år. Lixom flera år ju. Stora tjejen.

Bit ihop.

Insnöad på veckans första dag. Tyckte att jag gjorde ett utmärkt arbete igårkväll med att röja undan men snön hann i kapp under natten. Och jag vill inte heller riskera att åka iväg till jobb och sen komma hem till ännu mer snö som gör att man inte kommer in i sin bostad. Princess är förstås lycklig då hon kan gräva ner hela huvét i den vita snön precis utanför dörren. Matte är mindre road. Matte är mest frustrerad. Men för att få fram lite positivitet i det hela med att arbeta hemifrån så kan jag iallafall arbeta hemma i mjukisbrallor istället för kjol och blus. Håret kan va på sne och raggisarna åker på. Så på så sätt är det positivt. Man behöver inte ta hänsyn till sitt yttre så värst mycket. Men - så fort man tittar ut igenom fönstret tar frustrationen åter igen över. Bit ihop.

För övrigt så hörde jag att det var första advent igår. Ja, jag har noll koll. Första advent är en dag då alla skriker "jipppyyyy, om fyra söndagar är det jul". Jaja. Säger ni det. Första advent verkar vara en dag då oxå allt julpyssel åker fram. Tomtar i alla former, ljusstakar, små konstiga änglar som ser ut som bebisar (hmm), julstrumpor och Jesus så klart (fast han inte alls föddes i dec.mån). Själv plockade jag fram mina nya blommiga sängkläder. Allt för att påminna mig själv om att sommaren snart är här igen. Bit ihop.

Hatar, bokstavligt talat.

Då var det dags igen att tänka ett steg extra för att slippa att blir insnöad. Planera i förväg. Så att man garanterat kommer ut på morgonen. Jag har inte hatat snön innan. Tror det är sen man hamnade i rulle som man verkligen börjat hata det. Jag menar verkligen hatar det. Alla (de flesta iallafall) går runt och tycker snön är vacker och klämmer ut "ohhh, nuuu är det jul". Herregud. Julen är fin men julen hade klarat sig utan snön. Jag lovar. Den överlever. Jag har en äcklig känsla av att årets snö kommer hålla i länge. Ända in i marsmånad. Jag bara känner det på mig. Lika bra att vara redo antar jag. Planera i förväg och tänka ut plan A och en plan B om man skulle råka bli insnöad. För insnöad kommer jag att bli.

Ett, två, tre...

Kort uppdatering Stockholm...

Snö och snö. Det är vinter nu. Utan tvekan. Hade precis vant mig vid hösten och pang, nu är det vinter. Stockholm är vitt, inget grönt så långt ögat kan se.

Ikväll blir det Greys, varmt täcke och skrivande.

Bye bye Skåneland (och toan)

Magsjuka är mindre kul. Eller vad det nu varit för något. Toan och Proviva har iallafall varit mina bästa vänner de senaste dagarna. Farbror D hänvisade det hela till något som han kallade "stressrelaterat". Själv vet jag inte. Inte kännt mig mer stressad än vanligt. Men vilat hela helgen och nu kan jag iallafall låta bli toan. Lagom utvilad till Stockholm. Får man hoppas iallafall. Blir jobb och hotellfrukost.

Ska försöka uppdatera bloggen under tiden jag befinner mig in the City. Ni ska inte behöva sakna mig allt för mycket. Fast jo, att sakna är hälsosamt. Så lite kan vi nog sakna varann.

Att sätta mål

Under rehabiliteringen efter olyckan fick jag lära mig att sätta upp mål inför framtiden. Delmål och större mål. Jag har haft både och. Socionom i framtiden var ett av dom större och snart är detta mål uppfyllt. Nu har jag nästa mål i sikte. Skönt att veta vad man vill i framtiden. Det underlättar mycket. Även om det finns tusen frågor som måste besvaras så vet jag. Och det är så jäkla skönt. Hallelulja. Jag vet vad jag vill. En ny motivations-lapp ska upp på kylen!

Jag glider.

Fått min nya rulle. Den är lätt som en fjäder. Bokstavligt talet. Med min förra rulle var jag tvungen att spänna varje mag, rygg och armmuskel för att få in den i bilen. Nu kan jag lyfta den nya med ett finger. Ja, bokstavligt talat. Så lätt är den. Lätt som luft, lätt som en snöflinga och lika lätt som en fis. Nu undrar du kanske varför jag inte bytt stol tidigare. Svaret jag har att ge dig är att jag är jävligt envis. Jag gillade min gamla trots att den var tung att köra och lyfta. Envisheten gick förre. Men i somras när man arbetade på myndigheten och man fick flänga fram och tillbaka mellan sjukhus och myndighet fick envisheten ge med sig. Ens axlar ska ju trots allt hålla ett antal år till. Så är det tänkt iallafall. Behöver ju inte slita ut dem redan, jag är ju trots allt fortfarande ung. Mmm. Men jag är rätt så glá att envisheten gav med sig. För nu lever jag med en rulle som är lätt som en fjäder. Jag glider lixom fram. Inte rullar, jag glider.

Priset som diskriminerar?

Artikel från Föräldrakraft:

Tre av jurymedlemmarna till Idrottsgalans pris Årets idrottare med funktionsnedsättning hoppar av. Avhoppet är en protest mot regelverket, som inte tillåter att idrottare med funktionsnedsättning får bedömas när de tävlar mot fullt friska.

Juryn ville bland annat nominera rallyföraren Mats Öhman, som kom fyra i SM.

- Det är en stor bragd. Men Idrottsakademins styrelse ogiltigförklarade nomineringen, säger Helene Stjernlöf, press- och informationschef på Svenska handikappidrottsförbundet.

Bakom avhoppen döljer sig en lång historia, med flera fall av ogiltigförklarade nomineringar, vilka rört upp känslor inom handikappidrotten. SHIF skickade tidigare i år in en skrivelse till Svenska Idrottsakademin, med ett förslag på lösning.

- Vårt förslag bygger på att man tar bort priset Årets idrottare med funktionsnedsättning och återgår till hur det var tidigare då det var Radiosportens pris, säger Helene Stjernlöf.

När Svenska Idrottsakademin för några år sedan gjorde Radiosportens pris till sitt, satt juryn, med specialkompetens inom handikappidrott, kvar. Men den nya ordningen har, enligt SHIF, fått märkliga följder.

- Till exempel ville inte Madelene Nordlund, friidrottare, bli nominerad till priset utan istället bli jämförd med andra kvinnor, säger Helene Stjernlöf, som anser att regelverket inte håller.
- Det har nominerats personer tidigare som tävlat mot eller med personer utan funktionsnedsättning, basketspelaren Cecilia Ferm är ett exempel. Och Jonas Jacobsson har vunnit SM i skytte i år bland personer utan funktionsnedsättning. Vi kan inte nominera till Årets manliga idrottare bara för att han vunnit ett SM, men vi kan inte heller nominera honom till Årets idrottare med funktionsnedsättning, eftersom han tävlat mot fullt friska, säger Helen Stjernlöf.

Hans Säfström, sportchef på SHIF, vill att unge skidåkaren Zebastian Modin ska kunna nomineras.
- Vi har pekat på några händelser som styrker att det är dags att göra något åt det här regelverket. Det har blivit fel gång på gång och bristerna uppdagas än en gång med Zebastian Modins bronsmedalj i Vancouver. Brons är aldrig mer värt än guldmedaljer, och vi har redan flera världsmästare i simning och skytte. Men vi borde kunna nominera Zebastian till Årets nykomling.

- Vi har skickat in den nomineringen, även om jag vet att vi egentligen inte får nominera i honom i den kategorin. Om akademistyrelsen säger att Zebastian inte får nomineras så känns det som en diskriminering, säger Hans Säfström.

Svenska Idrottsakademin har ännu inte tagit ställning.

- Vi vet inte var vi hamnar. Presentationen ska ske i morgon lördag, säger Hans Säfström.

FunWheels!

Jag kom att höra talas om ett privat familjeföretag som stävar efter att alla hjälpmedel inte bara ska vara funktionella utan också snygga och roliga. Hjälpmedlet ska spegla personens personlighet! Och varför inte? En idé som är självklar. Familjeföretaget heter "FunWheels"!

FunWheels startades av Eva och Thomas Klevås. När deras dotter föddes med en medfödd muskelsjukdom, som gör att hon måste använda sig av rullstol, insåg familjen också att de hjälpmedel som fanns på marknaden var mycket tråkiga. Dessa saknade personlighet. Familjen ville ändra på detta och med enkla medel förändrade de dotterns rullstol efter hennes smak och tycke. Dottern är idag ständigt en inspiration för familjen och berättar mer än gärna vad som är snyggt, fräckt och "inne"!

FunWheels har ett antal produkter på deras hemsida och fler ska det bli! Gå in på FunWheels och kolla in det som finns. Saknar du någon produkten eller har ni själva ideer, var då inte rädda att lägga fram dessa till Eva och Thomas! Med hjälp av FunWheels får ni en möjlighet att få era hjälpmedel att lysa så som ni själva vill att de ska lysa men framför allt så kan man med enkla medel lyfta fram er personlighet genom att förändra de gråa och trista hjälpmedel som oftast finns där ute. Och visst vill man synas, höras och visa vem man egentligen är?!

http://www.funwheels.se/

Borta bra men hemma bäst.

Hemma igen i Skåneland. Varit jobb och nöje i ett. Och lite sjukdom. Så klart. Slår aldrig fel att hälsan kommer emellan ibland. Men för övrigt så är Stockholm fortfarande Stockholm. Trafikkö och schysta hotell med mega frukost. Det blev även Stockholms Game för våran del. Idrott i alla former för folk som har någon form av funktionsnedsättning. Det var gött som fan att komma hemifrån några dagar men hemma är ändå bäst. Det är alltid så. Oavsett. Men det blir Stockholm igen om två veckor för ytterligare arbete. Och då hoppas jag fan att det är den goda hälsan som följer med på trippen. Men lite Proviva med smak av nypon, en säck tamponger och tabletter som botar bomber i huvudet kan dock göra gott. På många sätt.

Mög.

Tentan gick bajs men det var väntat. Jävla skit tenta. Vi får vänta i tre veckor och se vad som händer. Men jag är redo för omtenta i december om det hela skiter sig rejält. Jävla mög.

Nu drar jag iallafall till Stockholm några dagar. Så fuck till Skåne och skola (ja jag är jävligt bitter när jag tänker på tentan, take it or leave it). Stockholm, lite jobbmöte men oxå dans och vin. Ja. Nu skiter jag i livet här hemma, iallafall i några dagar.

Frånvaro.

Ja som ni vet så tentapluggar jag. Detta innebär att ni får sakna bloggandet tills torsdagkväll när tentan är skriven.

Tills dess. Håll tummar och tår. Be en eller annat bön oxå. Allt är tillåtet.

Det är i morgon det.

Vill bra önska er en äckligt härlig helg. Själv ska jag hålla lördag med flickan Helena. Ny ram till min Cash tavla och ny lampa till Helena. Shopping på g alltså. Ja, tänk. Madde tar faktist lov från böckerna. Men bara tills i morgon. Då är det dags igen att slå upp sidan 379 om forskningsmetodik. Men det är i morgon det. Nu håller vi lördag.

Tid. Åter igen.

Är det torsdag redan? Dra mig baklänges. Hela veckan har innehållit stress och frustration över en jäkla c-uppsats skiss som ska vara inne i morgon. Än är den inte klar. Så egentligen har jag inte tid att sitta här och klaga men fan vad det är skönt att klaga. Någon sa till mig att jag ska ha tålamod. Jag ska ha tålamod. Men den hära jäkla skissen har tagit all tid ifrån tentaplugget. Tenta på torsdag. Ja, torsdag. Så jag kommer med andra ord leva isolerat nästa vecka, förutom de dagar jag träffar mina härliga klasspolare som jag kan sitta och klaga tillsammans med. Klagandet brukar oxå bestå av ständigt fnitter. Ett tydligt tecken på att vi är trötta. Dock en jäkla tur att vi har varann. Pepp, pepp, pepp. Och den jäkla fnittern gör det hela faktiskt så mycket roligare. Fnitter åt ingenting egentligen. Men det är nästan det bästa fnitter som finns. Faktiskt.

Tid.

Tenta om två veckor och jag har sån jävla ångest. Fan. Tiden räcker knappt till och skolan ska inte hamna i andra hand. Den kommer först. Alltid. Har lämnat baby i Sjöboland för att få tiden att räcka till under dessa två veckor. Hon får novemberlov lite tidigare än andra så hon kan leka av sig med andra jyckar. Så hon kommer inte att lida direkt. Det är mer matte som kommer att lida. Ser inte fram emot dessa två veckor utifrån ett tidsperspektiv. Är nu projektledare, vilket jag tycker är så jävla kul! Och där händer det ju grejor hela tiden. Vi åker Sverige upp och ner och upp igen. Har äntligen lämnat över lite andra arbetsuppgifter så nu kan jag äntligen koncentrera mig på plugg, projekt och BUA bloggandet. Andas in och andas ut. Om bara tiden vill ge mig lite tid. Lite mer tid än vad tiden kan ge mig. Bara lite. Lite mer tid. Kräver att 24 timmar ska bli 27 timmar. Det räcker. Lixom.

Förresten! Något som fortfarande smälter i mitt hjärta och som oxå har lite med tid att göra. Min kära brorson har äntligen lärt sig säga mitt namn. Så jävla gulligt. Och att lära får ta sin tid. Igår kom han springandes mot mig "Haajjjjjjj Madde"! Och under resten av kvällen hörde jag en glad tvååring kalla på faster Madde när han ville leka.

Grattis Sofie.

Sofie fyller år idag. Sofie lämnade oss för 10 år sedan när trafikolyckan inträffade. Hon svävar fortfarande i tankarna. Grattis Sofie.

The last time I laid my eyes upon you.
You were blowing kisses, I was ... waiting in the car.
Something had died, yet, everything around kept turning.
Don't even know where you are ...

Skrapsår.

En man på cykel cyklade förbi. Han fick syn på mig. Han cyklade vidare men vände sig om för att se mig igen. Tittade och cyklade samtidigt. Antingen så var jag jävligt snygg. Antingen så var jag jävligt ful. Eller så kände han igen mig. Kan även vara så att han aldrig sett en rulle tidigare. Aldrig i hela sitt liv. Hur som haver. Han tittade på mig och cyklade. Han tittade inte var hans trampsteg på cyklen ledde honom. Trampstegen ledde honom till vägdiket. Jag antar att det är så det går när man cyklar och får se en snygg eller ful kvinna i rulle. Litet skrapsår kanske han får oxå. Men det är ju så det går. När man tittar och cyklar.

Invigning på g!

VårOmtanke och BUA ska ha invigning i de underbara nya lokalerna den 27/10 mellan 15-19! Alla kunder, assistenter och samarbetspartners är välkomna! Kom och kolla in läget, säg hej och få en god smakbit av något smarigt!

Hör av er senast 21/10 till Anne Strandberg om du känner för att hänga med oss!

anne.s@varomtanke.se

Glad av mat.

Hemmalivs har gjort det igen. Fyllt min kyl! Blivit en grej nu, att fylla kylen iallafall varannan vecka. Så jäkla härligt. Och gott. Och magen säger "tack" varje gång. Underbart. Ikväll blev det spagetti och köttfärssås med efterrätt. Ja, efterrätt oxå. Jag har kommit i ett läge i livet där maten smakar jäkligt gott alltså. Till och med vovven har fått en ny kost för att förbättra hud och päls. Dyr jäkla mat men det är hon värd. Så klart. Happy hund är lika med happy matte (eller tvärtom). Eller så är det så enkelt att det är maten som gör att hela tillvaron blir jäkligt happy!

För övrigt så ser säkert hela Sverige matchen ikväll. För övrigt så struntar jag faktiskt i den. Tror jag ska ta mig en frukt istället.

Utopia! Så klart!

Ja, nu kommer denna här med två klipp igen! För jag bara älskar Iki och Utopia (och youtube)! Iki gör ett fantastiskt arbete och jag måste få dela med mig av det till er. Utopia är ett projekt som finns i sköna Götet och det rör bland annat att kulturen ska vara till (tillgänglig) för alla, oavsett vad! Så grymt. Det sprudlar alltid omkring Iki. Jag har en gång jämfört Iki med höstlöv när jag skrev om Iki som förebild. Efter jag skrivit klart fattade jag inte vad fan jag snackade om, ni vet när man kan skriva ihop något i bara farten utan att ens tänka. Men nu är hösten här igen och kanske passar det att skriva någon rad om Iki och Utopia åter igen. Men! Iki är fan som ett höstlöv. Ja! Dansar i virvelstormen och gör hela världen så mycket bättre! Nästan så att jag önskar storm varje dag.





Kolla in mer utav Utopias arbete i deras blogg, bloggen hittar du längre ner i mitt bloggarkiv!

He´s back...

...med egen film och allt som går att köpa i butik! Jag diggar Nick.

Alla behöver vi något.

Mår si sådär. Behöver semester tror jag. Men vem har tid för semester nu. Det är ju nu allt händer. Salstenta om en månad typ och C-uppsatsen ska skrivas. Jobbet kräver turer runt om i Sverige. Det händer ju något hela tiden. Men den där semestern hade suttit fint. Lite värme, raka vägar och djupa dalar. Än så länge får det blir fajkvärme genom en kopp te och skön musik som sätter kniven rakt i hjärtat.

Regnbågsparaden i Malmö!

Har ni saknar mig? Ja men jag har faktiskt haft tentadagar och då lämnas allt annat åt sidan (nästan allt iallafall). MEN jag missade paraden igår som ägde rum i Malmö!!! Regnbågsparaden så klart! Super trist! Mor min fyllde hela 57 år och firandet i Sjöboland kom först. Paraden blev iallafall lyckad och flera hundra deltog! En färgglad parad med lyckliga ansikten. Min arbetskamrat Marja deltog och hon blev dessutom fångad på foto. Förutom Marja deltog poliser, svenska kyrkan, hbt organisationer och alla andra som kämpar för mångfalden! För visst är mångfalden det bästa!

Det är dags!

I morgon (onsdag) och på torsdag så är det dags för Hjälpmedelsmässan i Malmö! Vill du kolla in någon ny rulle eller varför inte kolla in vad Aktiva Tjejer är för något så tycker jag absolut att du ska bege dig dit. Mässan börjar kl 10 och stänger kl 16, båda dagarna.

Hitta till mässan och kolla in dagens program: www.rorelsefrihet.se

Jag kommer inte att befinna mig där då jag tyvärr fick en tenta som krävde mer arbete än väntat. Men det betyder inte att du inte ska dit! Så åk! Mingla bland allt härligt folk!

En vägg.

Alla borde skaffa sig en vägg i sin bostad som är fin att titta på. En vägg som påminner dig om dig själv. En vägg som du blir glad av. En vägg som får dig att tänka. En vägg som får dig att bli inspirerad. En vägg som säger "ja". En vägg att vakna till. En helt jävla enkel vägg kan alltså göra mycket för dig. Så se så. Skapa dig en vägg.

Skynda långsamt.

Nya "handikapps"parkeringar utanför Barnhabiliteringen i Malmö. Jo visst! Varför man inte haft det från början vet i fan. Utanför habilitering lixom, hallå? Hur som haver. Två nya, och behövs det fler blir det en utökning. Kan ju säga redan nu att det lär behövas fler. Men men. Skynda långsamt som det heter. Själv ska jag skriva min C-uppsats om just habilitering - både barn och vuxenhabilitering. Ska bli kuligt värre! Ska inte röra tillgänglighet men det området bör kanske ses över på Malmös habiliteringar när man ändå är igång?

För övrigt, önskar er en äckligt härlig helg. Fredagskvällen består av go middag ute med underbara vänner och lite frisbeespel. Bara för att vi känner för det. En skön låt till er sköna läsare.

...Oh another night, another song. My angel comes to save before long. Pulls me up for air. Honey I swear, your love is my repair...

Nytt hem för BUA och VårOmtanke!

Som några kanske redan vet så har BUA och VårOmtanke flyttat! Jepp, vi har nu nya, fräscha och anpassade lokaler på Höjdrodergatan 15 i Malmö. Kom och besök oss vet ja!

BUA och VårOmtanke vill oxå passa på att tacka alla sina kunder och assistenter samt alla samarbetspartner för denna positiva utvecklning inom BUA och VårOmtanke! Så tack!

Positiv särbehandling eller bara efterklok?

Underbart värre med anpassade lekplatser. Kolla in artiklen nedan. Men försök inte hänga upp er på begreppet "handikappad". Tyvärr har dagens journalister inte fattat att ordet ska utmönstra! Jag har dock oxå svårt att fatta varför lekplatser inte från aldra första början byggs tillgängliga för alla. Varför måste det finnas "speciella lekplatser" när man faktiskt kan spara både tid och pengar med att bygga tillgängliga lekplatser på en gång, i alla kvarter runt om i Sverige. Både dumt och korkat. Om man har någon form av funktionsnedsättning, måste man åka till Lund då för att ha tillgång till en anpassad lekplats? Hade man tänkt ut tillgängliga lekplatser från början hade man lätt kunnat gå till lekplatsen runt hörnan i närheten av sin bostad. Men icke.

Men lite glatt är det väl att man till slut "kommer på" att bygga dessa "speciella lekplatser". Jag skulle tro att tanken om anpassad lekplats främst är tänkt utifrån ett barnperspektiv för barn som har någon form av funktionsnedästtning. Men glöm inte föräldrarperspektivet för de föräldrar som oxå har någon form av funktionsnedsättning. Men annars, trevlig läsning nedan!

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Lund. Nakna stolpar som pekar mot himlen. Varken golv eller tak på plats. Men snart kan lundaborna leka på Sveriges största handikappanpassade lekplats på Linero.

Beslutet att bygga den specialdesignade lekplatsen där rörelsehindrade och fullt rörliga barn kan leka på samma villkor, fattades av kommunfullmäktige redan i mars 2007. Enligt den ursprungliga tidsplanen skulle lekplatsen, som går under smeknamnet "Snäckan", stå klar under sommaren 2008. Men leken får vänta. Mer än ett år senare är lekplatsen fortfarande under konstruktion bakom Hugins väg på Linero.

– Vi fick flytta fram deadline så nu är vårt mål att vi ska vara klara senare i höst. Som det ser ut nu tycker jag att vi är hyfsat i fas, säger Lars Brobeck, parkintendent i Lunds kommun.

Varför är ni ett helt år försenade?
– Det tog en himla tid att komma i gång. Vi fick bara in ett enda anbud, men det företaget drog sig ur dagen innan vi skulle skriva kontrakt så då var vi tvungna att börja titta på andra lösningar, berättar Lars Brobeck.

Byggnationen sköts nu av två hantverkare i socialförvaltningens Kretsloppsgrupp, som i vanliga fall arbetar med bland annat parkskötsel och mindre reparationer. Innanför stängslet som omger lekplatsen ligger travar av tillsågade brädor och väntar på att bli fastskruvade.

– Det har varit mycket sågande och monterande i verkstaden, och nu är det dags att se till att allt passar ihop här ute, säger Bo Nilsson, hantverkare i Kretsloppsgruppen.

Till traditionella lekplatser köps färdiga moduler in och monteras upp. Men eftersom "Snäckan" är specialdesignad måste konstruktörerna själva göra alla ritningar, såga ut varenda planka och gjuta både beslag, skruvar och muttrar.

– Att bygga "Snäckan" innebär mycket mer jobb än att bygga en vanlig lekplats, det är också därför det drar ut på tiden. Min uppfattning är att ingen annan vågade ta det här jobbet eftersom det är så stort, säger Lars Brobeck.

Tanken med lekplatsen är att alla ska kunna leka tillsammans, oavsett förmåga att röra sig. Lekplatsen har formen av en uppåtgående spiral som är i lagom lutning för att kunna ta sig runt i rullstol. Längs spiralen finns olika stationer och på den högsta är man 1,80 meter över marken.

Enligt Lars Brobeck är "Snäckan" den enda lekplatsen i sitt slag i Sverige.
– I några kommuner i Stockholmsområdet har man jobbat lite med egen design och anpassade lekplatser. Men det finns ingen lekplats i den här storleken, säger Lars Brobeck.

Gungor, karuseller och en massa andra lekredskap finns redan uppsatta runt omkring själva lekställningen. Även fast lekplatsen fortfarande ser ut som en byggarbetsplats är parkintendent Lars Brobeck inte oroad för att spräcka tidsplanen, trots det ringa antalet hantverkare. Om vädret håller i sig tror han att lekplatsen står klar om någon månad.

– Grabbarna är rutinerade och har många års erfarenhet, men det kan dröja till våren 2010 innan alla detaljer är klara. Det ska också planteras en massa träd, buskar och lökar runt "Snäckan" för att skapa en mysig miljö. Sen blir det invigningsfest med pompa och ståt, säger Lars Brobeck

Artikel från Sydsvenskan

Värt att vänta på.

Anledningen till varför det är sååå värt att vänta på nya album. Härlig och ljuv musik i alla former kräver hårt arbete.

Ett bra liv i lagens namn!

En artikel värd att läsa:

Medan utredande politiker och ämbetsmän sitter och provar sig fram och ältar i åratal hur man ska kunna utforma assistanslagstiftningen och regelverket för dess tillämpning, passerar livet för den som drabbats av ett orättfärdigt beslut.

Det var faktiskt ganska bra som det var, innan man började experimentera så mycket med assistanslagstiftningen. I alla fall för personer med behov av personlig assistans. Vilket block som än vinner valet – måtte det ha kraft att omgående tydliggöra lagen så att den inte kan tolkas såsom ”fan läser bibeln”.

Sedan 2007 har antalet personer som förlorar sin personliga assistans femdubblats och i snitt förlorar 24 personer sin personliga assistans varje månad. Försäkringskassans verksamhetsansvarige Magnus Liefvendahl menar att det beror på att domstolarna blivit tydligare i hur de grundläggande behoven ska bedömas.

Under de senaste två åren har det blivit mycket vanligare att man smulat sönder förutsättningarna för enskilda personers grundtrygghet genom att beskära rätten till personlig assistans helt eller delvis. Integriteten har på senare år också börjat väga lätt. Många behovsbedömningar har blivit direkt integritetskränkande (trots att ingen ändring i lagtexten föregått utvecklingen).

Magnus Liefvendahl bokstaverar i VERSALER att Försäkringskassans handläggare inte har någon möjlighet att avvika från kartan om kartan inte stämmer överens med verkligheten. Myndigheten måste följa domstolens praxis och om något ska ändras så måste det ändras i lagstiftningen, menar han.

Vi på Särnmark driver själva åtskilliga fall där enskilda aldrig skulle haft råd att anlita juristhjälp för att hävda sina rättigheter. Det tycks ha blivit någon form av praxis där myndigheterna nästan regelmässigt fattar beslut för att ”provocera” fram en juridisk process. Den ska sedan resultera i en domstolspraxis som de orubbligt ska kunna luta sig mot för att motivera att de inte kan göra adekvata verklighetsförankrade och initierade individuella bedömningar - utan endast schablonmässigt och teoretiskt ”räkna” fram en bedömning av ett assistansbehov.

En sak är ändå klar. All den här dumheten gynnar jurister och företag som i kraft av sin storlek kan tillhandahålla den kompetensen - som till exempel Särnmark Assistans. För vem med behov av personlig assistans vågar stå utan en jurist att hålla i handen den dag hela ens tillvaro riskerar att gå i krasch?

Det är nästan så att man undrar om den här utvecklingen sparkats igång av parter med intresse av just detta, som byggt upp hela avdelningar som bara sysslar med assistansjuridik.

Är det så vi vill ha det? Vill vi ha den här otryggheten inbyggd i systemet? Är det detta som vi ska lägga skattemedlen på? Eller ska vi se till att lagarna tydligt och klart redogör för att personer med omfattande och livslånga funktionsnedsättningar ska kunna leva ett liv som andra - med valfrihet, självbestämmande och integritet som bärande grundvalar i lagstiftning OCH praktisk tillämpning.

Ska vi se till att skapa en grundtrygghet för de personer som den här lagstiftningen har haft som ursprunglig intention att inkludera i vårt gemensamma samhälle?

Att när som helst kunna få ett beslut som i praktiken omöjliggör ett bra liv ger ingen trygghet och ingen känsla av att ha samma människovärde som andra. Må de som vinner valet på söndag nås av insikt, medmänskliget och handlingskraft!

Artikel skriven av: Cecilia Ekholm och Mikael Särnmark september 2010

Vi behöver ditt namn!

Skriv under denna sida och hjälp till att stoppa nedskärningen av personlig assistans!

http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=4918

Påminnelse.

Ni har väl inte glömt att det är Cirkus den 21 september och att BUA ger dig gratis biljett? Om du hade glömt det så får du en påminnelse här. Så det så.

Wave Goodbye, say Hello.

Ja, då var man tillbaka bakom skolbänken igen. Sommaren är garanterat över för i år. Inga fler telefontider, hembesök eller vårdplaneringar för i år. Kommer sakna myndigheten och folket där. Kommer sakna glada Karin i korridoren. Kommer sakna den sura gubben som ringer då och då när spriten i honom talar. Kommer sakna faxen. Kommer även sakna de söta och goa klienterna som tackar hjärtligt för hjälpen. Kommer sakna teet som är gratis. Kommer sakna min namnteckning i datorn "madman". Kommer sakna mycket. Sakna.

Hejdå Myndigheten men Hej ärade skolkamrater och tentor!

Kom och skratta med oss!

Kom och skratta med LIONS och BUA. Cirkus kommer till sköna Malmö den 21 september och alla barn och ungdomar som har någon form av funktionsnedsättning är välkomna att skratta tillsammans med oss på BUA. Kom och hämta gratis biljetter hos oss senast den 14 september! Mer info om dagen samt adress till BUA:s nya och läckra lokal ser du genom att klicka på bilden nedan. Och du, glöm inte den röda näsan! Skratt skratt!

Ahh Hässleholm

Hässleholm visar framfötterna. Visar resultat. Snart är det dags att göra sitt val, dags att rösta vill säga! I Hässleholm kan man tydligen rösta utan att behöva bry sig om man kommer in i bygget eller inte. Man kommer in. Garanterat. Och sådant gillar BUA. Tar Malmö Stad efter Hässleholms smarta tanke?!

Till min syster.

I'm like the rain in a downpour. I wash away what you long for. And I wave goodbye with the sun in my eyes. But I wish I could be there tonight. I'm like the wind in the canyon. I'm there then I'm gone in a second. And you're growing older in peace where you're at. I wish I could be there for that. But I've moved on. Like a rolling stone. In a crowded room, I'm alone. And I'm like the rain in a downpour. I wash away what you long for. And I wave goodbye with the sun in my eyes. I wish I could be there tonight.

You're like the tide in the deep blue. Cause you're always there when I need you.
And when you need someone to carry you through, I'm gonna be there for you.
I'm gonna be there for you.

Nya Vänner Från Hemmalivs.

Ok, jag har länge haft ångest över att hela tiden få prioritera vad jag ska handla för mat när jag är i affären. Jag kan inte packa på mig för mycket mat för då kan jag inte bära det på egen hand. Och visst vill man vara självständig. Det jag prioriterade som mest var så klart mjölk. En jäkla massa mjölk. Jag köpte sällan hem mat, för det hade jag svårt att bära med mig. Någon gång har jag till och med kört tillbaka till affären för att handla en omgång till.

Jag fann dock en lösning. Jag fick hem min första matkasse igår. Jag slapp dra till affären, slapp prioritera. Jag köpte min mat via nätet och fick hem det till dörren. Perfekt ju! Man går in via nätet, klickar i det man vill köpa, betalar, bestämmer vilken dag och klockslag man vill ha hem sin mat. Nu är kylen fylld. Inte bara mjölk. Nu finns det dessutom frukt och riktig mat. Så skrik ett hallelulja för vännerna på http://www.hemmalivs.se/

Så har du inte tid att springa i affären, du är trött på att prioritera din mat eller vill slippa stå i kö. Va fan. Prova Hemmalivs! Kostar inte mer, är miljövänligt och du sparar tid! Hallelulja!

Oj. Redan.

Ja. Nästa vecka är sista veckan på jobb. Det var det. Redan slut. Det har varit otroligt, underbart och lärorikt - på många sätt. Men nu är det dags att få avsluta det som man började med för 2,5 år sedan. Avsluta sin socionomutbildning. Fan dags att ta sin socionomexamen. Det ska bli ett helt år utan semester, lov och andra góheter. Full fart tills nästa sommar återvänder till vårt avlånga land. Full fart tills målet är satt. Sen förtjänar jag lite semester. Dra till USA ett antal veckor.

Spicymate säger Lev livet fullt ut

Av erfaranhet som ledare för en grupp tjejer så kan föräldrar tycka det är pinsamt och jobbigt. Pinsamt och jobbigt med vad? Jo att prata om sex och samlevnad med sitt barn. Men lugn, det är ju faktiskt helt narturligt. Det behöver inte vara tabu, det är ju inte tabu. Nä, inte ens om du själv eller ditt barn har en funktionsnedsättning. Alla upplever lust. Och alla kan uppleva sex. Det är naturligt. Ja, det är det. Många i samhället kan dessutom inte fatta att om du har en funktionsnedsättning så har du sex - Va, kan en människa med funktionsnedsättning ha sex? VA?!

Men självklart. Det saknas bara kunskap och möjligtvis erfarenhet hos folk som uttrycker sig på det sättet. Inom mitt andra yrke som ledare för en grupp unga tjejer så kommer så klart sex och samlevnad upp. Nyfikenhet, frågor och tankar läggs fram, både hos mina tjejer och deras föräldrar. Därför har jag börjat ett samarbete med Spicymate. Sexhjälpmedel, utbildning och mycket annat kan du få från Spicymate när det rör sex och samlevnad för personer med någon form av funktionsnedsättning. Känner du lusten men behöver en hjälpande hand? Behövs sexhjälpmedel? Eller är du förälder som inte vet hur du ska diskutera sex och samlevnad med ditt barn som har en funktionsnedsättning? Kolla in http://www.spicymate.se/ Svaret kanske finns ett klick ifrån dig.

Jag klär upp mig då och då. Jo visst!

Dagens klockrena konversation med en klient:

Klienten:
- På min tid var det andra bullar. Då var alla med "handikapp" inlåsta. Man ville inte ha "dom" med sig i gänget. Så var det på min tid. Jodå, så var det.

Jag:
- Ja, men tack och lov så har tiden förändrats.

Klienten:
- Jag känner sympati med dig. Det är synd. Du som är så ung. Du har fin frisyr iallafall. Modern. Och så kan du väl ha fina kläder ibland. Klä upp dig lite. Det kan du väl?

Jag:
- Öhh....ja det händer väl att jag klär upp mig. Det klarar jag.

Visst kan man inte göra annat än att älska den äldre generationen! Sådana konversationer! Jo visst!

Jag kommer, jag kommer.

Min hund äter tydligen guldfiskar. Eller så är min baby under protest. Det är dags att hämta hem min kära baby. Baby har varit på hundsemester i Sjöboland i ca en månad. Min broder ringde igår och berättade att baby äter på allt. Min baby är inte en korkad baby som äter på allt. Verkligen inte. Baby är väldigt fin i kant och tuggar aldrig sönder något. Och speciellt inte sådant hon inte får tugga på. Igår var det dags för fiskarna hos brosan. Baby är under protest, utan tvekan. Hon vill hem till Malmöland och matte igen. Baby, jag kommer i morgon. Håll ut och håll din nos (och tänder) borta från fiskar, mjukisdjur, kläder och trosor under tiden!

?

Är det bara jag eller har sommaren tagit slut nu? Thats it? Inget mer svett på kontoret? Inget mer "jag ska sola i helgen"? Var detta allt? Sommaren år 2010? Isen ska inte få smälta mer? Bokläsning i solen? Kylan i bilen ska inte stå på "cold"? De vita linjerna på axlarna ska döljas med en kofta? Sommarjobbet över snart? Sista året på socionomutbildningen ska alltså snart få sin start? What? Whu? Skojar ni med mig? Va?

Si sådär.

Mår allmänt kasst idag. Vet inte om det var 80-talets hårda sida som tog musten ur mig i helgen eller om det är för att det är måndag igen. Men kul som attans var det i helgen. Fina Ida blev hela 25 år. Lastgammal tant. Och det firade vi med 80-talet. Blev galet. Blev galet mycket bål för min del. Den var ju god.

Nu sitter man här. Måndagskväll. Gitarren ligger i sängen. Som sällskap. I morgon är det en ny dag. Måndagskvällen hade gärna fått vara lite längre än så här. Morgondagen är inte efterlängtad. Inte riktigt ännu.

Enbart 80.

80-talet. Vad ska man säga om 80-talet? För mig är det nästan obeskrivligt. Obeskrivligt härligt och fräckt. Frågar du mig om jag sett alla 80-tals movies så svarar jag förmodligen ja. Den där hockey frillan, sexiga Madonna och hennes Material girl-låt som bara får en att bli galen av lycka, alla dessa färger som påminner om vilken regnbåge som helst, alla tuggummi tuggade brudar och så klart - benvärmaren. Den fina benvärmar grejen som bara är så 80. Inte är benvärmaren förknippad till vintern, nej nej. Det är 80. Själv är man född under 80-talet så självklart var jag för liten när just 80-talet härjade. Jag levde mitt 80-tal under 90-talet istället. Funkade lika bra. Jag och syrran tittade ständigt på Flashdance. Svart body och stor mjukiströja. Och så klart benvärmaren. Det var en schyst grej. Är en schyst grej än idag.

Varför sitter jag och snackar om 80-tal på min lunchtimme? Har jag inget bättre för mig, som att äta till exempel? För det första så har vi hunnit äta och för andra så händer det något i morgon som kommer förvandla hela lördagen till just 80-tal. Jag kommer inte befinna mig i något 2000-tal eller 90-tal. Det kommer enbart vara 80. Hela skiten ska vara 80. Lite "kniippp igen" ska det oxå bli!

Till er som vaktar.

All heder till er som "vaktar" våra få handikappsparkeringar. För där finns inte många parkeringar att välja mellan där ute i samhället. Jag menar det, all heder till er. Men för fan. Innan ni börjar gapa på den som parkerar - "ser du inte att detta är en hanikappsparkering eller?!" så kan ni åtminnstone titta först om personen som parkerar har en funktionsnedsättning eller iallafall titta om personen har tillstånd att parkera där (en funktionsnedsättning kan ju vara osynlig). För det är jävligt irriterande att behöva sticka ut hövet ur fönstret och skrika tillbaka - "jag kanske har en jävla funktionsnedsättning!" Jag har nämligen ingen lust att behöva försvara mig när jag ska parkera.

Så snälla, titta först, gapa sen. Men annars, all heder till er.

"Utan den hade jag inte kunnat genomföra denna resa"

Som jag lovade så skulle jag dela med mig av den intervju som jag hade med Lövis. Lövis är nu hemma i Sverige igen efter en lång, lång, lång resa genom Europa. Lövis tog sig fram genom Europa med sin rullstol. Inga andra färdmedel var tillåtna. Med sig på resan hade han bästisen Mats som höll sig på en hederlig gammal damcykel. Här kommer en kort intervju med förebilden Lars Lövström alias Lövis. För mer information om Lövis resa finns i tidigare inlägg på bloggen.

Hur har ni haft det?!
- Fantastisk tripp med många roliga möten. Vi har sett en stor del av Europas natur med berg, slätter, skogar, städer och hav. Nu är vi trötta och lite slitna efter mer än 600 mil på väg.

Hur har det varit att vara borta från familj och hem så länge?
- Ibland ensamt. Min fru och barn har kunnat hälsa på mig bl a i Madrid

Varför utförde ni denna tripp? Berätta.
- Två anledningar: 1. Mats och jag ville göra en minnesvärd kompisresa.
2. Vi ville kolla hur Europa har anpassat sina städer till personer med funktionshinder och se hur vi, med funktionshinder, är inkluderade i samhället.

Vad var det värsta som du upplevde när det rör tillgängligheten?
- Många hotell är inte anpassade . Det finns hotell som har anpassade rum men de kan vara alldeles för små för en person med en normal rullstol. I Frankrike behöver de bli bättre på anpassningar. På många övergångsställen har de bara avfasad trottoarkant på en sida och hög kant på den andra sidan av övergångsstället. Otroligt dåligt, tyvärr.

Vad var det bästa som du upplevde när det rör tillgängligheten?
- I Barcelona och Sevilla, båda städer i Spanien, var tillgängligheten fantastisk bra. Det var lätt att röra sig på stan och de flesta restauranger och cafeer var lätta att ta sig in på och väldigt många hade en anpassad toalett.

Var du någon gång orolig över att aldrig riktigt veta vad för hinder du skulle hamna framför?
- Nej, jag var mentalt förberedd på att möta olika hinder.

Klarade rullstolen sig under hela trippen? (och cykeln?)
- Rullstolsramen har hållit bra hela resan. Länkhjulen har det varit problem med men det har löst sig. Jag har bytt bakdäck tre gånger. Cykeln har också hållit bra.

Blev resan som du tänkt dig?
- Vi har träffat så många underbara människor längs vägen. Varit med om mycket mer än jag kunnat föreställa mig. Det är svårt att tänka sig vad som kan hända på en sådan här speciell resa. Det är bara att följa med i alla händelser och njuta.

Skulle du göra om en sådan här resa igen?
- Ja, kanske i framtiden. Nu skall jag vila och vara med min familj och vänner och jobba. Det skall bli väldigt skönt.

Hur var det att komma till Malmö den 2 juli? Berätta.
- Trevligt att möta alla vänliga människor och vänner. Skönt att vara hemma i gamla Svedala. Vi träffade massmedia och fick en lugn stund med avkoppling och vila.

Du är alla gånger en förebild för många barn och ungdomar. Du har uttryckt att du älskar din rullstol. Varför är det viktigt att älska sin rullstol tror du? Är det viktigt?
- Jag kommer att behöva min rullstol hela livet och då är det lika bra att tycka om den. Utan den hade jag inte kunnat genomföra denna resa. Jag har också tävlat med rullstol i över 30 år och det har gett mig otroligt mycket.

Vad händer nu för dig? Tillbaka till vardagen?
- Ja, nu kommer den vardag jag längtat efter med familj, vänner, jobb och fritid. Härligt!

BUA och Vår Omtanke tackar Lövis för den korta men varma intervjun!
Tack!

Något för alla. Men akta dig.

Ullis hade mycket att erbjuda. Som vanligt. Jag älskar Ullis. Händer mycket. Alla slags individer hittar du på Ullis - de snygga, de fula, de stora, de små, de stressiga, de vänliga, de dumma och de som älskar Ullis lika mycket som du själv. Och i vimlet träffar du även på någon du känner. Ibland ser du oxå någon vilsen själ som aldrig sett något liknande. Och så klart - det är billigt. Och jag gillar att åka dit med härligt sällskap. En liten roadtrip lixom och det blev en mini semester för mig. Det var skönt att lämna Skåneland för en dag. Och vad glad man blir när man ser den där Ullared skylten på E6:an. Syster Yster kom på en Ullared-låt som jag personligen tror kan bli en hit. Vi gillar Morgan från tv-serien Ullared. Ni vet han som lägger stor fet falukorv på mackan som lunch. Vi hoppades så klart på att få träffa honom. Det gjorde vi dock aldrig. Det blir Ullis nästa år igen. Kanske redan till jul. Men jul vill man ju inte tänka på redan nu. Nä, fy nä.

Mitt sämsta köp blev: Möjligtvis godiset.

Det bästa köpet blev: ny reddi säng till min Princess samt en drös dvd filmer så att blåsiga dagar som dessa blir räddade.

För övrigt: gjorde verkligen inget spontanköp. Risken finns annars att Ullis har den dragningskraften och förmågan. Att få dig att spontanköpa. Så akta dig för det.

Klapp på din axel.

Sista dagen nere i SVPL-teamet. Tove och jag satt tysta och tittade på varandra när vi packat klart våra skrivbord. Sen brast vi ut i skratt. Vi har gjort ett jävla bra arbete och samarbetat utmärkt tillsammans. Kommer sakna att arbeta med henne. Men vi kommer att ses ute på fältet fler gånger i sommar (fältet = på sjukhusen). På måndag flyttar jag upp en trappa för att återvända till mitt gamla skrivbord. Ska självklart bli skönt att komma tillbaka där. Teet och honungen följer med mig. Precis som Brandi Carlile gör i radion. Förutom Brandi har Cookies n Beans gjort oss sällskap under vårt arbete. Dessa kommer följa med mig oxå. Lyssna på dessa tre stämmor nedan. Lovely.

Klapp på Toves axel. Klapp på min egen axel.
Tack Tove för ett ypperligt fint samarbete.

Tur.

Bilen behöver vårdas. Igen. Denna gång skulle bromarna där bak och bromsskivorna bytas. En hyfsat fin peng gick åt. Fick oxå veta att en så kallad drivknut måste bytas. Drivknut. Låter litet och billigt. Eller hur? Men icke. En kostnad på över 11 000 spänn. Jag skrek. Jag skrek i verkstan. Som tur var tog jag chansen att ringa mitt försäkringsbolag och förfrågade vad försäkringen egentligen täcker. För den där jäkla försäkringen betalar man ju varje månad. Någon nytta måste den ändå göra även om jag inte krockat med bilen (ännu). Jag hade tur. Eller så var det ödet. Försäkrningen täcker det. Hallelulja. Bara självrisken som ska betalas. Toyota blev lite förvånade att dom täckte det. Det blev jag med. Jag tror det är tur. En jäkla skön tur. Så bilen ska bli vårdad på måndag. Den där drivknuten ska bli ny. Tur.

För övrigt var filmen Knight and day schyst (min definition på schyst: härlig, skön, finfin och allmänt rolig). TomTom (alias Tom Crusie) börjar bli gråhårig men han har det "där" ännu. Perfekt leende och ögon som tindrar. Humor samtidigt som han håller geväret. Kan gå igenom ett bollhav av kulor utan att falla till marken. TomTom har det. Det där perfekta. Precis som mitt försäkringsbolag. Perfekt.

Movie week.

Det blir en sorts biovecka för mig känns det som. Inget planerat. Bara blev så. Åkte iväg direkt efter jobb med några - ja just det, några arbetskollegor. Som tur är har jag några som älskar film precis lika mycket som jag i kontoren bredvid. Ikväll blev det Eclipse - fortsättningen på Twilight sagan. Filmen gjorde tyvärr en ännu mer sugen på fortsättningen. Hatar egentligen filmer som fortsätter, där man tvingas vänta förgäves för att få ett slut. Men den var schyst. Absolut. Men palla vänta. Kom med den jäkla fortsättningen. Lite kär i Bella blev man. Och i Edward så klart. Och i miljön. Och i den där tröjlösa vargen. Ja, lite mer kär blev man.

Nästa film blir Knight and day. Återkommer med den där. Den kräver kanske lite hårdare kritik.

Sova är den bästa medicinen.

Hela lördagen spenderades i sängen. Tror jag fick mitt första migränanfall i fredagsnatt. Huvudvärk som fick en att spy ett x antal gånger. Aldrig haft migrän i hela mitt liv. Glad jag fick det efter jobbetid iallafall för det hade varit svårt att sjukanmäla sig. Nu känner jag mig redo för fight igen.

Blir fika på stan idag med fint sällskap. Sugen på iste. Sugen på sol åter igen.

One magic kiss.

Jag har precis kommit hem från jobb. Jobbat över idag oxå. Kände att jag ville skriva något men nu vet jag inte om jag orkar. Jag tror att sängen kallar på mig. Väldigt länge sedan jag kände mig så här trött. Trött. Så trött att ögonen vill falla redan nu. Hjärnan skriker att den vill sluta arbeta. Gäspar en gång och sen är det kört. Jag tror jag ska lyda. För en gångs skull. Jag lyder.

"One magic kiss and a sweet little song. Godnight too all, too all a godnight. Godnight."

Kan han så kan jag?

Kommer nog aldrig bli riktigt så här bra på gitarren. Klangen är felfri. Min klang har många brister ännu. Men en förebild mer är aldrig fel.

Boktjuven.

Jag läser Boktjuven. En bok skriven av Döden alias Markus Zusak. Jag har som krav att en bok ska fånga mig på de första tio sidorna. Har mitt intresse inte fastnat på de första tio sidorna så är boken inget för mig. Boktjuven fångade mig på första sidan. Jag skojar inte. Döden fångade mig. Framför allt språket och attityden fick mig att stanna. Döden berättar historien om Liesel som lever i nazisttysklad under andra världskriget. Och som ni vet hade Döden ett stort arbete framför sig under andra världskriget. Liesel är en boktjuv som stjäl böcker från nazisternas bokbål eller från gravgrävarnen själv. Döden följer Liesel och hennes berättelse. En berättelse på 600 sidor men sidorna arbetar du dig igenom väldigt snabbt. Så pass fångad blir du.

Jag fick boken i handen förra veckan (lånad, inte snodd). Mest som ett tips. Nu vill jag tipsa er. Så pass intressant är den. Boktjuven.

Utbränd.

Två veckor i SVPL-teamet som handläggare. Två veckor återstår just där. Sen är det dags att jobba som "vanlig biståndshandläggare" igen. Börjar trivas i teamet. Tove och jag samarbetar skita bra vilket underlättar alla våra vårdplaneringar. Tyvärr har vår tredje part i teamet blivit utmattad av allt arbete vilket innebär ännu mer jobb för oss två som är kvar. Men än så länge har vi fixat det tillsammans. Och ni som undrar vad SVPL står för så är det samordnade vårdplaneringar. Det innebär att Tove som är arbetsterapeut och jag som handläggare har hand om alla vårdplaneringar inom Fosie Stadsdel. Och det är många. Det innebär besök på sjukhuset varje dag för att hjälpa dem som vill ha hjälp från oss i kommunen. En del hatar oss, en del tackar och tar emot. En del är unga, en del är i livets slutskedde. En del är psykiskt sjuka, en del är fysiskt sjuka. Man får med andra ord se och höra mycket om dagarna. Denna vecka har gått bra för mig rent arbetsmässigt men klienterna man träffat har varit mycket sjuka. Tyvärr innebär detta att arbetet ibland följer med en hem. Inte alltid men ibland. Klienterna finns fortfarande i hjärnstammen trots att lampan på kontoret har släckts för dagen.

Socionomyrket är helt underbart. Och man känner utvecklingen inom sig, som socionom. Men ibland undrar man. Att det faktiskt inte är så konstigt att så många socionomer blir utbrända. På ett halvår har två av mina kollegor fått sjukskriva sig på grund av utmattning. Klart man undrar. Och klart man undrar hur man själv kan undvika utbränning i framtiden.

Avslutningsvis så kör vi en Brandi på det hela. Over and out.

Ullis.

Syster yster ringde och undrade om lillasyrran (jag alltså) ville hänga med upp till Ullis (Ullareda alltså) om två veckor. Och hallå. Jag älskar Ullis. Två pack påsar lixom för 10 kronan. Vem kan motstå något sådant billigt? Jag hoppas dock inte att en jobbig djävel är på Ullis (svårt för honom, han är bara så jäkla jobbig) men jag hoppas att parkeringen ser ut som den gör nedan. Gud vad skönt det hade varit. Inga bekymmer. Bara en jäkla massa lyx.

Spara eller slösa?

Lövis har anlänt Sverige och ni kommer få all information om fredagens dunder och brak här på bloggen under veckan. Jag har även lyckats få en kort intervju med Lövis och den vill jag så klart dela med mig av till er oxå.

Hur som helst. Var på galopp i går på Jägers med Ida. Hästbruden själv. Jag kom mest dit för solen och sällskapets skull. Jag bestämde mig för att inte satsa pengar. Och det var tur. För det blev ingen nybörjar tur för mig. Alla hästar som jag hade "tänkt" satsa på kom iallafall inte först in över linjen. Kom kanske tvåa eller trea men det är ju ingen vinst. Hur som haver, det var kul. Vi kom in gratis oxå. Vet inte om det var för vi satt i rulle eller om det var för att vi var så äckligt söta bara. Vi fick komma in gratis mot en kram. Självklart blev det en kram till mannen som nog tyckte att han hade en enorm makt där bakom grinden.

Jag frågade Ida efter det att vi lyckats ta oss in - "Har vi horat nu? Eller genomgick vi en positiv särbehandling?"

Ingen av oss hade något bra svar på frågan. Vi sparade iallafall hela 200 spänn.

I MORGON är det DAGS!

I morgon är det dags. I morgon smäller det. I morgon vill vi se dig i Folkets Park!

Lövis och Mats, två polare som genomfört sitt livs äventyr i rullstol och på cykel, kommer hem i morgon till Sverige, eller rättare sagt, till sköna Malmö. BUA/Vår Omtanke ska välkomna Lövis och Mats och det med dunder och brak. Vi ses i morgon vid Folkets Park kl 14.00. Ta med polaren, familjen, husdjuret eller cyklen. Bara du kommer!

Vi ses där! Ja, ni vet var!!!

Påminnelse.

Ja, här kommer en påminnelse om 2 juli i Folkets Park kl 14.00. Vem fan vill inte träffa Lövis? Förebilden själv.

Lissie.

Jag gillar denna originella brud och hennes musik. Lissie är så lycklig när hon står bakom micken och har gitarren i famnen att hon inte kan stå still och sjunga. Hon dansar sig igenom sin text och melodi.

Sun...shine.

Midsommar över. Solen sken och det blev att binda sin egna blomkrans. Den tog två timmar (trots två glas vin) men den blev hyfsat fin ändå.

Jag hoppas att ni hade det lika fint som jag med fint sällskap, god mat och sång. Och med blommor så klart.

Nu väntar en ny vecka. Nytt skrivbord som ska användas en månad innan man är tillbaka igen till det skrivbord man suttit vid i två veckor.

Och på fredag. På fredag smäller det. Jag hoppas att ni skrivit in Folkets Park kl 14.00 i era kalendrar. Jag kommer tjata tills ni gör det.

Hon har blommor i sitt hår.

Vill bara önska er alla en riktigt äckligt fin midsommar!!! Jag har lockar i håret och blommorna väntar. Dock blev det ingen sommarklänning, känner inte för att vara så söt lixom. Får räcka med blommor i håret och ett par slitna jeans. Princess för nöja sig med gräs i håret. Och vi båda ska bege oss till en härlig sommarfest snart. Vi som ska, vi ses där. Ni som inte ska - ha det sjukt fint på ert håll!

Sommar puss!

Har ni skrivit in det i kalendern?

Ett måste för er alla!

Minns ni Lövis? Det hoppas jag att ni gör. BUA har pratat om Lövis tidigare i bloggen och nu börjar det närma sig sitt slut för äventyrsmannens resa. Lövis och kompisen Mats Melin är ute på sitt livs äventyr, Lövis kör rulle och Mats cyklar, hela vägen från Casablanca till Sverige. En resa som tagit några månader att genomföra. Det är även en resa som satt Europas tillgänglighet på prov. Under resans gång har nämligen Lövis och Mats undersökt tillgängligheten på de platser som de besökt. Reslutaten får ni senare här på bloggen genom en intervju med Lövis. Har Europas tillgänglighet fått godkänt eller underkänt?

Lövis och Mats beräknas vara hemma i Sverige igen den 2 juli. Vill ni träffa på äventyrsmännen? Kom då till Folkets Park kl 14-16 den 2 juli för att välkomna hem våra herrar.

Och var inte rädda, jag kommer att påminna (tjata på er) om denna info igen om några dagar här på bloggen. För detta är så klart ett måste. Den 2 juli är ett måste för kalendern.