Jag glider.

Fått min nya rulle. Den är lätt som en fjäder. Bokstavligt talet. Med min förra rulle var jag tvungen att spänna varje mag, rygg och armmuskel för att få in den i bilen. Nu kan jag lyfta den nya med ett finger. Ja, bokstavligt talat. Så lätt är den. Lätt som luft, lätt som en snöflinga och lika lätt som en fis. Nu undrar du kanske varför jag inte bytt stol tidigare. Svaret jag har att ge dig är att jag är jävligt envis. Jag gillade min gamla trots att den var tung att köra och lyfta. Envisheten gick förre. Men i somras när man arbetade på myndigheten och man fick flänga fram och tillbaka mellan sjukhus och myndighet fick envisheten ge med sig. Ens axlar ska ju trots allt hålla ett antal år till. Så är det tänkt iallafall. Behöver ju inte slita ut dem redan, jag är ju trots allt fortfarande ung. Mmm. Men jag är rätt så glá att envisheten gav med sig. För nu lever jag med en rulle som är lätt som en fjäder. Jag glider lixom fram. Inte rullar, jag glider.