Ett bra liv i lagens namn!

En artikel värd att läsa:

Medan utredande politiker och ämbetsmän sitter och provar sig fram och ältar i åratal hur man ska kunna utforma assistanslagstiftningen och regelverket för dess tillämpning, passerar livet för den som drabbats av ett orättfärdigt beslut.

Det var faktiskt ganska bra som det var, innan man började experimentera så mycket med assistanslagstiftningen. I alla fall för personer med behov av personlig assistans. Vilket block som än vinner valet – måtte det ha kraft att omgående tydliggöra lagen så att den inte kan tolkas såsom ”fan läser bibeln”.

Sedan 2007 har antalet personer som förlorar sin personliga assistans femdubblats och i snitt förlorar 24 personer sin personliga assistans varje månad. Försäkringskassans verksamhetsansvarige Magnus Liefvendahl menar att det beror på att domstolarna blivit tydligare i hur de grundläggande behoven ska bedömas.

Under de senaste två åren har det blivit mycket vanligare att man smulat sönder förutsättningarna för enskilda personers grundtrygghet genom att beskära rätten till personlig assistans helt eller delvis. Integriteten har på senare år också börjat väga lätt. Många behovsbedömningar har blivit direkt integritetskränkande (trots att ingen ändring i lagtexten föregått utvecklingen).

Magnus Liefvendahl bokstaverar i VERSALER att Försäkringskassans handläggare inte har någon möjlighet att avvika från kartan om kartan inte stämmer överens med verkligheten. Myndigheten måste följa domstolens praxis och om något ska ändras så måste det ändras i lagstiftningen, menar han.

Vi på Särnmark driver själva åtskilliga fall där enskilda aldrig skulle haft råd att anlita juristhjälp för att hävda sina rättigheter. Det tycks ha blivit någon form av praxis där myndigheterna nästan regelmässigt fattar beslut för att ”provocera” fram en juridisk process. Den ska sedan resultera i en domstolspraxis som de orubbligt ska kunna luta sig mot för att motivera att de inte kan göra adekvata verklighetsförankrade och initierade individuella bedömningar - utan endast schablonmässigt och teoretiskt ”räkna” fram en bedömning av ett assistansbehov.

En sak är ändå klar. All den här dumheten gynnar jurister och företag som i kraft av sin storlek kan tillhandahålla den kompetensen - som till exempel Särnmark Assistans. För vem med behov av personlig assistans vågar stå utan en jurist att hålla i handen den dag hela ens tillvaro riskerar att gå i krasch?

Det är nästan så att man undrar om den här utvecklingen sparkats igång av parter med intresse av just detta, som byggt upp hela avdelningar som bara sysslar med assistansjuridik.

Är det så vi vill ha det? Vill vi ha den här otryggheten inbyggd i systemet? Är det detta som vi ska lägga skattemedlen på? Eller ska vi se till att lagarna tydligt och klart redogör för att personer med omfattande och livslånga funktionsnedsättningar ska kunna leva ett liv som andra - med valfrihet, självbestämmande och integritet som bärande grundvalar i lagstiftning OCH praktisk tillämpning.

Ska vi se till att skapa en grundtrygghet för de personer som den här lagstiftningen har haft som ursprunglig intention att inkludera i vårt gemensamma samhälle?

Att när som helst kunna få ett beslut som i praktiken omöjliggör ett bra liv ger ingen trygghet och ingen känsla av att ha samma människovärde som andra. Må de som vinner valet på söndag nås av insikt, medmänskliget och handlingskraft!

Artikel skriven av: Cecilia Ekholm och Mikael Särnmark september 2010