!!!

OBS: Anmälan inne senast 25 februari (ej januari)!

BUA & VårOmtanke önskar alla en GOD JUL & GOTT NYTT ÅR!!!

Anmäl er, jaaa!

Jajaja, det kommer, det kommer. Nästan som Askungen säger på julafton. Ingen får rätt på det, jag får inte rätt på det. Så är det bara. Men nedan kommer lite av den info som jag lovat! Lägger ut det informationsblad som ska skickas ut till alla när vi får rätt på format:

HAR DU OCKSÅ SVÅRT ATT SITTA STILL?

Är du tjej eller kille mellan 12-35 år? Har du någon form av funktionsnedsättning?
Då är detta en äventyrshelg för just dig!
NHR-förbund i Skåne hälsar dig Välkommen till FURUGLÄNTAN i Åhus!

Furugläntan är en anpassad anläggning i Åhus som erbjuder natur och hav som granne. Under våren 2012 arrangerar NHR en helg för dig som vill prova på aktiviteter av olika slag, så som bad, filmkväll, matlagning, paddla kanot, ridning, grillning med mera. Aktiviteterna kommer att anpassas efter intresse och önskningar.

Vi skulle vilja ha in en intresseanmälan från dig för att kunna börja planera en helg till våren! För en helg fylld med aktiviteter, mat och boende kommer du endast att betala 200 kr/person.

Skicka anmälan till mail: madde@barnoungdomsassistans.se
Vid anmälan, var god ange antal personer, eventuella assistenter och/eller matallergi. Anmälan ska vara inne senast den 25 februari 2012.

Fire med BS.

Det där jag lovade er kommer snart. Vi har bara lite problem med att få till rätt format. Men det kommer.

Under tiden. Varför jag hatar att alla biljetter till Brucan är slut!!!! Jag hade verkligen velat se honom. Höra honom. Sjunga med honom. Jag får nöja mig med Youtube. Tacka fan för det.

Hipp hipp hurra!

Princess fyller hela 7 år! Min gumma, baby, tant och vovve är stora damen nu. Hipp hipp hurra för dig Princess!

Snart, snart!

Inom kort kommer jag lägga ut ett erbjudande från NHR som är omöjligt, för alla tjejer och killar mellan 12-35 år och som har någon form av funktionsnedsättning, att missa!

I veckan kommer det - så håll ut!

VårOmtanke & BUA bjuder kunder på julbord!

Onsdagen den 7 december kl 15.00 träffas kunder med familj och assistenter på restaurang Stadshuset med gatuadress passagen mellan Torpgatan 2-4 i Malmö, för att njuta av julbordet tillsammans. Julbordet startar kl 15.00 och varar tills du orkar, dock max till ca kl 18.00.

Vi bjuder på glögg när ni kommer, lättöl, julmust eller bordsvatten, snaps till sillen till den som önskar och kaffe/te till gröten och julgotterna. Och självklart blir det ett stort och härligt julbord med alla dess rätter!

Anmälan är bindande och görs till:
monica@varomtanke.se eller anne@varomtanke.se

Anmälan ska vara inne senaste den 25 nov!

Välkomna önskar VårOmtanke och BUA!

Ett Hallelulja för Arbetsförmedlingen!

Jag gillar arbetsförmedlingens nya reklam som syns mer och mer i våra tv-rutor. Se kraften - inte hindret.

En cover.

Jag dricker te. Jag skriver. Jag lyssnar. Halsduken värmer. Jag skriver och suddar ut. Lyssnar lite till. Pausar. Skriver, ändrar och raderar. Trycker play. Spiller och torkar upp. En ny sked honung. Dricker. Skriver, fingrarna blöder. Nöjd. Inte så nöjd. Hyfsat nöjd ändå. Lyssnar. Stannar upp. Sätter punkt. Underbart. Lyssnar igen.

Den finns.

Har ju glömt att visa den mest opraktiska "handikapps"parkeringen som finns. För den finns.

Musikens verkan del två.

Underbar text. Så självklar. Så säker. Så klockren. Bara så.

Tjejmässa!

Var på Tjejmässa i Rosengård! Och attans vad det kom unga tjejer som sökte eller visade upp aktiviteter av olika slag. Ungdomarna i Rosengård visade oxå hur nära de är gentemot varandra och hur kreativa de är, bland annat genom musik och film. Det spelades gitarr och dansades! Jag och Ida fanns på plats med två basketstolar och dessa stod inte stilla en enda minut. Det skulle testas att lira och självklart var det super kul för ungdomarna att sitta i rulle för första gången. Där var någon som gärna vill lämna lokalen och köra några varv runt Malmö men där fick vi dra en gräns. Mässan bjöd inte bara på musik, film och två rullstolar utan på plats fanns också verksamheter som vänder sig specifikt till tjejer, så som Soulsister Rollers, kvinnliga rappare och författare. En lyckad mässa som väntar besök av mig nästa år oxå!

Dagens lärdom.

En lärdom till er alla. Något som alla med ett dass (toalett) borde ta efter - Jo! - Alla dass ska ha en papperskorg. Det bara är så. Jag vet inte hur många dass jag har besökt den senaste tiden som saknar en papperskorg. Hallååå. Tänk på dina gäster (framför allt dina kvinnliga gäster som då och då har en röd period i månaden). Det är väl inte så svårt, det är bara en papperskorg. Så till er som saknar denna viktiga detalj i ert dass, fixa en dasskorg. Era dassgäster kommer tacka er. Just nu ett erbjudande som ni papperskorgslösa inte kan gå miste om: Ikea FNISS papperskorg, bara 19 spänn. Som hittat! Ni kan tacka mig senare. Men varsågoda.

Jaaa du!

Jaaaa du! I Sjöbo finns härligheterna när det rör det skånska språket. Onderbarrt!

Minns ni?

Minns ni den där grannen som sitter i rulle och som jag skrev om i sommras? Att jag var lite förbannad på honom och hans argument? Att jag inte ville ha med honom att göra? Nu förstrår ni kanske varför. Magkänslan ska man helt enkelt lita på.

Artikel från Aftonbladet, Malmö Limhamn:

"Han har pistol, spring!”

Kollegorna hade varit på personalfest när en rullstolsburen man började skjuta mot dem.

– Vi hörde en hög knall och vände oss om. Då såg vi en man i rullstol med ett vapen i handen. Han siktade rakt mot oss, säger ett vittne till Aftonbladet.

Mannen misstänks nu för mordförsök på sju personer.

Vittnet och hans arbetskamrater hade under fredagskvällen varit på personalfest på bowlinghallen i Limhamn. Åtta minuter före åtta på kvällen lämnade de stället för att åka vidare.

På väg till bilarna blev de beskjutna av en man i rullstol.

– Jag skrek till min kollega: ”Han har pistol, spring!” säger vittnet.

Hela sällskapet började springa för sina liv. Samtidigt som de flydde hörde de hur mannen avlossade ytterligare ett skott. Sedan ännu ett.

– Inga personer har träffats, uppger Calle Persson vid Skånepolisen.

Väl i säkerhet larmade arbetskamraterna polisen. Några i det beskjutna sällskapet såg hur mannen efter skjutningen lämnade platsen.

– De såg när han rullade i väg med sin hund, säger vittnet.

Polisen kunde strax efteråt gripa mannen, som är 34 år gammal, på en bensinmack i närheten. På sig hade han en pistol, som beslagtogs. Polisens yttre befäl, Paul Juhlin, säger till Sydsvenskan att vapnet av allt att döma är skarpladdat. På platsen för skottlossningen har polisen hittat flera tomhylsor.Vapenhund och tekniker skickades till brottsplatsen för att säkra spår och mannens hund har tagits omhand av polispersonal på plats. 34-åringen misstänks för mordförsök på de sju kollegorna.

Ruttet.

Har nog träffat den mest otrevligaste och oproffesionella människan i världen. Labbet i Malmö får besök av mig varje vecka och varje vecka står det samma kvinna i receptionen. Hon har titeln "sjuksköterska" så hon måste ju ha fått lära sig hur man bemöter sina klienter i sin utbildning. Om inte, så borde hon iallafall plocka fram det sunda förnuftet om hur man bemöter den som står på andra sidan disken. Själv har jag sluppit hennes aggresiva attityd tack vare att jag vet var jag ska och hur det hela funkar där. Jag slänger fram mina papper och leg. Allt jag behöver säga är "hej och tack". Men för de som inte vet, stackare. Hennes svar till klienter kan vara "om du lyssnat på vad jag sa", "nä men är du tyst när jag pratar så" eller "det är inte mitt jobb att göra det åt dig"... Det äckliga är att alla i väntrummet hör henne. Precis alla. Ändå är det ingen som säger till henne att hennes beteende är ruttet. Att någon plockar fram det där sunda förnuftet. Jag hoppas faktiskt att någon gör det snart. För det fan för jäkligt. Ni skulle förstå mig. Ni skulle förstå om ni bara hörde henne.

"Til kingdom come"

Steal my heart and hold my tongue
I feel my time, my time has come
Let me in, unlock the door
I've never felt this way before

The wheels just keep on turning
The drummer begins to drum
I don't know which way I'm going
I don't know which way I've come

Hold my head inside your hands
I need someone who understands
I need someone, someone who hears
For you, I've waited all these years

For you I'd wait 'til kingdom come
Until my day, my day is done
And say you'll come and set me free
Just say you'll wait, you'll wait for me

In your tears and in your blood
In your fire and in your flood
I hear you laugh, I heard you sing
I wouldn't change a single thing

And the wheels just keep on turning
The drummers begin to drum
I don't know which way I'm going
I don't know what I'll become

For you I'd wait 'til kingdom come
Until my days, my days are done
And say you'll come and set me free
Just say you'll wait, you'll wait for me.

Just say you'll wait, you'll wait for me.
Just say you'll wait, you'll wait for me.

Fest den 15 okt!

I samband med firandet av Eslövs 100 års dag anordnas Handikappföreningarnas dag den 15 oktober i Eslöv. RBU Skåne och andra föreningar för funktionsnedsatta kommer att finnas i Medborgarhuset i Eslöv kl. 13-17 och det bjuds bland annat på underhållning med FUBs Sång- och Teatergrupper, barnaktiviteter, modevisning med Aktiva tjejer, lotterier och tipsrunda.

Vi ses där!

Musikens kraft.

Ett datum om när Chili öppnar upp sina dörrar är på väg! Så håll ut!

Under tiden så föreslår jag att ni njuter av låten nedan så länge. Oh yes. Om man så ligger kass i sängen så får den en att må lite bättre.

Chila med mig!

Se infon nedan! Nä, längre ner!!! Inte denna utan lite längre ner. Kom igen nu, nu chilar vi! Sista anmälningsdagen är på lördag den 1 okt! Anmälan sker till min mail: Madde@barnoungdomsassistans.se

Vi ses där!

Projekt Chili välkomnar alla barn, unga och vuxna till en informationsdag!

Jag har tyvärr lite problem med att publicera i bloggen, min nya dator vill inte trycka på knappen publicera. Som tur är så finns iPhonen till räddning. Men det jag har velat säga hela veckan är:

Projekt Chili i Malmö erbjuder alla barn, unga och vuxna med någon form av funktionsnedsättning aktivering av olika slag. Alla har rätt till en tillgänglig fritid där möjligheter kan skapas.

Hos Projekt Chili finns det anpassade lokaler och aktiviteter i alla dess former, så som biljard, tv-spel, film och musik, pysselhörna, sällskapsspel, Snoezel-rum, café med mera. Projekt Chili anordnar också aktiviteter ute på samhällets olika arenor där deltagarnas intresse styr val av aktivitet. Hos Projekt Chili är det Du som bestämmer vad Du vill göra på din fritid.

Under informationsdagen kommer vi att berätta vad som ”komma skall” inom Projekt Chili och Du får också en möjlighet att se våra lokaler. Alla är välkomna och vi bjuder på god fika!

När: Lördag den 8 oktober kl 14.00 – 16.00
Plats: Höjdrodergatan 15 i Malmö
Anmälan: Anmäl senast den 1 oktober till mail: madde@barnoungdomsassistans.se
Vid anmälan var god ange antal personer samt eventuell matallergi.

Välkomna!

Fortsättning inom Projekt Chili!

Projekt Chili har legat stilla ett tag på grund av full rulle inne hos BUA. Men nu ska tid avsättas på att få fart på alla som vill Chila igen!

Inom kort kommer jag att komma med datum och tid för en informationsdag som berör Chili!

Nu är det helt enkelt dags att sätta bollen i rullning igen.

Kapad kropp i Helsingborg

Vi var och besökte "Kapad kropp" i Helsingborg! En fotoutställning som består av människor som på ett eller annat sätt förlorat någon kroppsdel på grund av olyckor, skador, sjukdomar med mera. Fotografen var inte någon mindre än Elisabeth Wallin och Leif Axelsson. Utställningen var utomhus under ett par veckor och fotona har setts av över tusen besökare.

Cirkusföreställning!

Till alla barn och ungdomar - Lions i Malmö hälsar Dig Välkommen till Cirkusföreställning Tisdagen den 27 september 2011.

Plats: Cirkusplatsen vid Bulltofta motionscenter

Bjud med Dina syskon, föräldrar och välj mellan en timmes föreställning kl.13.00 eller ordinarie föreställning kl.18.30 (ca 2½ tim) om Du är över 10 år.

Insläpp en halv timme före föreställning. Det är fri sittning på bekväma stolar med ryggstöd.

Kom gärna lite tidigare om Du är rullstolsburen eller har svårt för att gå, så ska vi ordna bra platser.

Vi hoppas att Du får en härlig upplevelse!

Vi har ett begränsat antal biljetter till cirkusföreställningen gratis. Kontakta oss: VårOmtanke / BUA Tel: 040-283398 Mail: monica@varomtanke.se

SVT:s Lovisa

Under min utbildning läste jag många rapporter om hur stort inflyttande media har på hur samhället egentligen ser på människor som har någon form av funktionsnedsättning. En rapport nämnde bland annat kritik mot SVT. För ett ex antal månader sedan kom dock SVT ut med en annons om att de sökte en ny programledare till deras barnprogram. Meriten: du måste ha en funktionsnedsättning. Många ansökte men alla passade inte till rollen. Men en tjej fick jobbet - Lovisa. Man blir glad av mångfald. Tror SVT förstått det oxå.

http://svt.se/2.164015/lovisa#video2501478=2516587

Att bestämma sig.

Jag har bestämt mig för något. Något som inte alla kan göra även om dom så gärna vill. Men jag har möjlighet att göra det, så jag gör det. Jag har bestämt mig. Och det finns nog inget som kan få mig att ändra det som jag har bestämt mig för. Möjligtvis kämpande från ett annat håll men det kämpandet kommer nog aldrig. Så därför har jag bestämt mig för det jag har bestämt. Och det är så otroligt underbart.

Bild: Förmodligen sommarens sista bild där jacka inte var så jäkla nödvändigt trots allt.

Hjälpmedelsmässa 2011!

Ja, det är ju mässa i år oxå! Självklart! Den 28 och 29 september är det dags för årets Hjälpmedelsmässa i Malmö. Och självklart är det fritt inträde. Inga mässor bör ta inträde, var på en mässa i dag som faktiskt tog inträde. Kasst. Det märktes för det var knappt några där. Men inte Hjälpmedelsmässan, de har tänkt ett steg längre. För mer info om årets mässa: www.hjalpmedel.se

Hösten!

Hösten är här. Ja, du kan inte säga något annat. Det är den. Sommaren har bara gått för fort. Som vanligt. Jag tycks alltid missa den även om jag befinner mig mitt i den. Mycket har dock hänt. Och känner jag livet rätt så kommer det hända mer inom kort. Allt negativt ska bort och allt positivt ska stanna. Så är det bara.

Hösten, nu kör vi.

En andra chans - fortsättning

Brev skrivet av producenten för tv programet "En andra chans".

"Tack till dig Pontus i din himmel!"

Första gången jag hör av mig till Pontus, en av våra fyra fantastiska huvudpersoner, så svarar han inte själv. En av hans assistenter berättar att han är upptagen och undrar om han kan få ringa tillbaks. Pontus återkommer redan efter 5 minuter:

- När jag hörde att det var SVT som ringde blev jag nervös, tänkte att ni skulle kolla om jag betalt tv-licensen! Men du ringer om någon dokumentärserie?

Jag berättar om serien som vi planerar göra på Sveriges Television och Pontus blir jätteglad. Klart att han kan tänka sig att medverka i En andra chans. Men han vill gärna träffas och prata mer.

-Går det bra att ses om ett par dagar. Jag är inte hemma, utan på Sahlgrenska sjukhuset och jag är nyopererad. Hör du att det blåser i luren? Det är jag som andas! Jag tar mina första andetag sedan olyckan!!

När Pontus blev påkörd den där nyårsnatten 2008, blev han så svårt skadad att han först dog! Han återupplivades av ambulanspersonalen på olycksplatsen och fördes snabbt till sjukhuset. Där fick Pontus familj besked om att hans skador var för svåra att klara av och att han inte skulle klara natten. Familjen fick dessutom höra av en läkare att det liv som väntade Pontus, om han mot förmodan skulle klara sig, var för svårt att leva. Han skulle bli totalförlamad, utan förmåga att ens kunna andas själv. Men mot alla odds överlevde alltså Pontus! Och han fick behålla det allra viktigaste - hjärnan. I första avsnittet av En andra chans säger han själv:

- Det är ju en gåva - jag fick behålla livet! Men gåvan är inte bara att jag fick behålla livet utan att jag fortfarande kan förmedla mig. Det är väl mitt uppdrag här i livet att jag nu ska förmedla de positiva tankarna.

Så när jag lyssnar på Pontus som drar några av sina första andetag, efter det att han just fått en så kallad andningsstimulator inopererad, och hör honom uttrycka sin enorma lycka över dessa andetag, förstår jag att jag pratar med en alldeles extraordinär människa! När jag dessutom bara några dagar senare får träffa honom hemma i lägenheten på lilla kullerstensgatan i Lund, och han ställer lika många frågor till mig som jag till honom, förstår jag också att han inte bara är stark utan smart. Sen när jag ska gå ett par timmar senare och han hoppas att han inte gjort mig ledsen, så tittar jag frågande på honom...?!

- Ja, men du sa ju att din syster också blev påkörd när hon var ung, men att hon dog. Nu när du träffat mig så kanske du tänker att din syster borde haft samma tur som jag, säger Pontus.

Jag är så tacksam att vi fann Pontus! En glädjespridare trots det svåra i hans egna situation. Och Pontus förmedlar ett viktigt budskap, i varje avsnitt: att hans liv är värt att leva, att han fortfarande kan göra allt han vill och vad än alla andra tycker om saken, så är han tacksam för den andra chans som han fått.

Självfallet har Pontus under seriens gång också stunder av sorg och ledsamhet över det som gått förlorat. Men han vill leva och han vill mötas.

I början av vår relation med Pontus så reagerade vi i tv-teamet ofta med ledsna känslor när vi besökt honom. Vi var ledsna för hans skull men med tiden, och tackvare våra samtal, förstod vi ju att han själv hade accepterat sitt nya liv och om vi inte vågade vara nära så svek vi. Så rådet är: VÅGA mer! Och undvik inte det som först verkar svårt. När vi vågar mötas får vi så mycket tillbaka!

Pontus hann själv se de första 3 avsnitten av En andra chans innan han gick bort den 21 maj 2011 efter att ha drabbats av en slempropp. Hans familj önskan är att delarna med Pontus i serien skulle sändas ändå. Och det är jag enormt tacksam för! Hans budskap förmedlar hopp, mod och styrka - och hans insikter om livet kan vi alla lära oss så mycket av.

Tack till dig Pontus i din himmel!
/Lisen Lindahl-Söderberg

Kapade kroppar visas på Sundstorget

Artikel från Helsingborgs Dagblad!





Varje år amputeras cirka 3 500 människor i Sverige. För en del blir ingreppet något man skäms för. Det hoppas fotoutställningen "Kapad kropp" kunna ändra på.

För tre år hade fotografen Elisabet Ohlson Wallins pappa just fått sitt ena ben amputerat. I samma veva hörde Leif Axelsson av sig.

"Vill du göra en fotoutställning med amputerade människor?"

– Jag sa ja direkt, säger Elisabeth Ohlson Wallin.

Hon står på det regniga Sundstorget tillsammans med initiativtagaren Leif Axelsson och precis mitt på torget ståtar fotoutställningen "Kapad kropp". Den består av ett 20-tal bilder av amputerade svenska män och kvinnor. I olika åldrar.

Det som förenar dem är att de är helt vanliga människor som av olika anledningar, cancer, blodförgiftning eller olyckor, fått en eller flera kroppsdelar bortopererade.

– Det är lite av tanken med hela utställningen, att synliggöra amputerade. När jag kontaktade folk för att höra om de ville ställa upp som fotomodeller fick jag massor av svar direkt, säger Leif Axelsson.

Han fick själv armar och ben amputerade för drygt tio år sedan i samband med en blodförgiftning. Det tog ett antal år att komma tillbaka och lära sig leva med proteser. I dag är Leif Axelsson ordförande för KFA, Koalition För Amputerade. En förening med cirka 500 medlemmar.

Han hade länge funderat på att försöka få mer uppmärksamhet för föreningen och kunna öka medlemantalet. När idén om en fotoutställning dök upp tänkte Leif Axelsson att han skulle försöka få kontakt med en känd fotograf för att skapa publicitet. En vän föreslog Elisabeth Ohlson Wallin, en av Sveriges mest kända fotografer. Med flera uppmärksammade utställningar bakom sig. Inte minst den omtalade Ecce homo 1998.

– Jag tänkte att jag fick närma mig lite försiktigt, så jag skickade först ett mejl. Och fick svar efter en kvart, säger Leif.

För Elisabeth Ohlson Wallin har det handlat om att lyfta fram vackra bilder.

– De som jag plåtade ville inte heller att det skulle bli någon "tycka synd om"-utställning, säger Elisabeth Ohlson Wallin.

Hon kallar "Kapad kropp" för en folklig utställning. Inte minst för att den visas ute i det fria. Det är faktiskt första gången som en av hennes utställningar visas utomhus.

– Tanken var inte så från början. Men när förslaget dök upp så föll alla bitar på plats. Ordet tillgänglighet är lite av ett nyckelord, säger Elisabeth Ohlson Wallin.

När de häromdagen arbetade med själva uppbyggnaden kom ett par kvinnor fram till Leif och bad att få ta en bild av honom.

– En av kvinnorna var från St Petersburg och sa att där ser man aldrig amputerade människor ute på gatorna. Hon berättade att "man låser in alla funktionshindrade på institutioner", säger Leif Axelsson.

– Men även i Sverige kan det fortfarande ses som lite skämmigt. Det är nog en del som tycker att jag inte borde gå i shorts på stan. Men det skiter jag i, säger Leif Axelsson.

Han hoppas att "Kapad kropp" ska väcka empati och medmänsklighet.

– Ibland tycker jag att svenskar är så jävla egotrippade. Jag önskar att vi kunde coola ner lite grann. Många går och väntar på pensionen vid 65. Men du kan bli av med benen när du är 64 och ett halvt.

– Ta vara på dagen nu och njut av livet.

Passar ikväll.

En andra chans

Missa inte "En andra chans" som går på torsdagar kl 21.00. Första avsnittet ägde rum ikväll! Missa inte nästa vecka. Jag kommer inte göra det.

Plus eller minus?

Måste fixa en ny rulle igen. Fick en ny i november men där är fan något som går sönder varje vecka. Nu får det räcka. Dom får fixa en ny. Jag funderar på X:sen. Väger 2,1 kg. Hatat Panthera men nu är jag redo att kanske, men bara kanske, ge den en chans.

Tankens dag.

I morgon blir det bröllop och namndag. Jag har väldiga bekymmer med att bestämma outfit. Jag får låta morgondagen bestämma. Kostym eller klänning? Betyder det att jag har för mycket kläder eller för lite? Om jag inte kan bestämma? Afrikas befolkning svälter ihjäl och jag är bekymrad över morgondagens outfit. Jag lovar att inte slänga någon mat i morgon och ser jag någon göra det ska jag dra frasen "tänk på alla barnen i Afrika."

Och hur kunde detta blogginlägg gå från bröllop till svältande Afrika? För mycket tankar antar jag.

Lovade ju...

"Ut med det bara!"

William fick se ljuset för första gången den 26 Juli 2011. Han är en frisk pojke på 3500g och 52cm lång. Syrran och Andre var gryma under alla 11 timmar inne på BB. Jag? Ja jag har sett något som är svårt att sudda bort från näthinnan. Herregud vad vi kvinnor kan. Vi kan. Tro mig. Förlossningen är absolut en av de bästa upplevelserna jag varit med om. Det var galet och helt jäkla underbart på en och samma gång.

Foto på lillmannen kommer efter helgen, bilderna från BB är tyvärr inga bilder jag vill dela med mig av här, men lugn, ni ska få se gossen. Äckligt söt. Mer söt än vad nyfödda bebisar faktiskt brukar vara. Jag är en stolt syster och moster. Nästa vecka blir det bröllop och namn-fest (ska ej döpas).

Herregud, syrran har verkligen blivit vuxen. Våra liv är så lika men ändå så olika.

25 juli 2011

Ystad BB. En utslagen men tapper syster vid min sida. Andre är duktig han med. Vi väntar på dig William. Din mamma, pappa, moster och alla i familjen väntar på dig.

R.I.P

Vi som befinner oss i musikvärlden har säkert stannat upp vid ett flertal gånger för att lyssna på Amy Winehouses musikaliska talang. Begåvning - trots att hon fastnat i drogornas mörkaste gränd. Amy hittades död igår vid 27 års ålder. Musikvärlden har återigen förlorat en grym sångerska. Back to black är absolut den låt som jag kommer ta med mig in i framtiden för att minnas Amy.

Inomhus.

Regn, regn, regn. Inte ens vädergudarna vet hur vädret kommer att bli. Men det blev regn. Regn utomhus och myspys inomhus.

Biotips!

Dagsljus

För övrigt så har jag lite ledigt. Ja du hörde rätt. Jag har lite ledigt. Min hälsa behöver det och det gör nog jag oxå när jag tänker efter. Men bara lite ledigt. I morgon är det kontoret igen men när jag väl sitter där försöker jag kryssa i lite mer ledighet i kalendern. För det är jävligt gott. Lite ledighet. Och jag är oxå redo att syrran ringer när som helst och berättar att det är dags. Det är dags att komma för att andas, skrika och njuta av resultatet tillsammans med henne och hennes sons pappa. Hon har packat ner blöjor, färgglada bodys och den varma filten. Jag har packat ner kamera och batteri. Vi är mer än redo. Redo för att för första gången visa ljuset för William.

Samtal med den äldre generationen - del 2

Jag och Princess går våran vanliga morgonpromenix och möter två äldre damer. Två damer som förmodligen är nya i området. De har aldrig sett mig tidigare och jag har heller aldrig sett dessa två. Utifrån deras blickar inser jag att jag kommer att bli stoppad.

De två damerna diskuterar med varandra ju närmre dom kommer mig.
- Är det en flicka eller pojke? Jag ser inte. Det är en pojke. Eller?

Den ena damen stannar mig.
- Är du en pojke?

Jag stannar och ler.
- Nja, jag tror jag i första hand ses som en flicka. Men det spelar nog inte så stor roll vilket kön jag ses som.

Hon rynkar pannan och förstår inte riktigt mitt svar. Hon tittar på min keps.
- Nä men gud vad synd (damen pekar på rullstolen). Men jaaa där är ju allt ditt hår. Och jag såg inte ditt ansikte under den där skärmen. Det är ju bara pojkar som bär keps.

Jag.
- Jaså det säger du?

Damen frågar.
- Vad har hänt med dig stackare? (hon syftar återigen på rullstolen)

Jag förklarar. Bilolycka.

Damen.
- Fyllekaja som körde på dig?

Jag.
- Nä, en olycka helt enkelt.

Damen.
- Lilla flicka. Hur klarar du det?

Jag förklarar.
- Det funkar trots allt. Allt går.

Damen tittar förvånande på mig. Återigen verkar hon inte förstå mitt svar. Sedan tittar hon på Princess.
- Bor du helt själv?

Jag.
- Jadå.

Damen tittar på Princess igen.
- Tur du har lite sällskap iallafall. Inte helt ensam.

Jag tittar på Princess.
- Ja, jag är lyckligt lottad.

Damen berättar sitt namn och frågar efter mitt. Kanske vi ses igen, säger hon. Jag svarar, det gör vi säkert. Damerna går vidare. Dom fortsätter sin diskussion men jag hör den inte. Jag går vidare och inser att jag tycker synd om damen som frågat mig så mycket. Frågor som kan tyckas vara konstiga för många men ändå helt vanliga för någon som mig (denna gång är det jag som syftar på rullstolen). Men varför tycka synd om damen? Damen har förmodligen inte någon aning alls om vad dagens människor med någon form av funktionsnedsättning åstadkommer där ute i samhället. Vad "dom" klarar av. Vad "dom" gör för underverk. Jag ville berätta för henne vad hon verkar missa. Vad hon borde se. Kanske hade hennes frågor varit annorlunda om hon bara fått se. Om hon bara hade vetat.

Och hade hon sagt "stackare" om jag nu varit en pojke? Eller är det mer synd om mig för att jag är en flicka? När jag når min ytterdörr inser jag att känslorna som växt under damens och mitt möte varit ömsesidiga - hon tycker synd om mig men jag tycker oxå synd om henne. Visst är livet irroniskt.

Viktig info

Kostnader för personlig assistans
Från den 1 juli 2008 gäller en del ändringar i lagen om assistansersättning (LASS). Ändringarna i lagen ska på ett tydligare sätt reglera vad assistansersättningen får användas till. De ska bidra till att assistansersättningen används på ett ändamålsenligt sätt och att ett redovisnings- och återbetalningssystem införs.

Bakgrund
Bakgrunden till ändringarna är att det har förekommit att assistansersättningen har använts till annat än det den är avsedd för. Det har inneburit att konkurrensen mellan olika assistansanordnare i vissa fall mer kunnat komma att handla om privatekonomiska aspekter än om kvalitet i assistansen. Ändringarna i lagen reglerar på ett tydligare sätt vad assistansersättningen får användas till. De ska bidra till att assistansersättningen används på ett ändamålsenligt sätt och till att förhindra missbruk.

Vad assistansersättning får användas till
Lagändringen innebär att utbetald assistansersättning bara får användas till köp av assistans hos någon som anordnar en sådan, t.ex. kooperativ, företag eller kommun, eller för att avlöna egna personliga assistenter.

Bestämmelsen innebär att den assistansberättigade köper tjänsten av assistansanordnaren. Betalningen för tjänsten blir då en intäkt i dennes näringsverksamhet som ska redovisas och beskattas enligt de förutsättningar som gäller för sådan verksamhet. Möjligheten för assistansanordnaren att upprätta klientmedelskonton i fråga om assistansersättning har därmed upphört.

För ersättningsberättigade som själva är arbetsgivare för sina personliga assistenter ska det ingå sådana kostnader som normalt har samband med anställningen och arbetsgivaransvaret.

Redovisning och kontroll
För att följa upp att den utbetalda ersättningen används till assistans bör Försäkringskassan begära att den ersättningsberättigade kan visa att ersättningen har använts på rätt sätt, dvs. använts för köp av assistans eller till lön m.m. för personlig assistans.

Återbetalning
Vidare innebär förändringen att en ersättningsberättigad som inte har använt hela assistansersättningen för att köpa assistans eller betala kostnader för personliga assistenter ska betala tillbaka den återstående delen till Försäkringskassan.

Information
Regeringen aviserade också i propositionen att Försäkringskassan ska få i uppdrag att i samarbete med andra berörda myndigheter och Sveriges Kommuner och Landsting genomföra en samlad informationsinsats om de nya reglerna för assistansersättningen till de berörda. Förutom de nya reglerna ska informationen visa syfte och mål med assistansersättningen samt vilka krav som ställs på arbetsgivare vid anställning av personliga assistenter.

Lagändringarna trädde i kraft den 1 juli 2008.

Det blir en dag på stranden...

Det blir en dag på standen...la la la la (Tomas Ledins låt, för er som inte fatta). Princess och matte är ute med bästisarna efter jobb. Glass blev det oxå. Och massa sol så klart.

Times like these

Ny vecka, nya tag. Solen ska skina och livet känns jävligt härligt. I veckan blir det lite sjukhusvistelse, provtagningar, jobb, promenader i solskenet med hund och vänner, läsning av ny bok, lyssning av ny musik, bränna fläsket på balkongen, torka fågelskit från bilen, träffa socionomgänget, få ny medicin, invigning av ny klänning, åka till Sjöboland, klippning av häcken (?), donera pengar och försöka äta hälsosamt. Det är bäst att köra igång, måndag är här.

Midsommar!

God jul, glad påsk, gott nytt år, god fortsättning och glad midsommar. Och allt sånt dära. Njut nu av sång, blommor, vin, mad och fint sällskap. Små grodorna, små grodorna och sånt oxå.

Sjöboland = tillgänglighetslandet?

Sjöboland, min lilla hemby, börjar fan bli tillgängligt. Det kom aldrig när jag bodde där. Men bättre sent än aldrig antar jag. Eller så har någon kommun-nisse i kommunhuset hittat den nationella handlingsplanen som nämner att 2010 är året då alla hinder ska vara undanröjda. Han eller hon måste satt bullen i halsen och tänkt att nu får vi nog fan ta tummen ur gumpen och göra något. Nu syns det iallafall rampor och nya parkeringar i lilla byn. Till och med kundvagnar med en liten "rullstolsskylt" står parkerade precis vid handikappsparkeringarna för att man ska slippa ta sig över hela jävla parkeringen för att hämta vagn. Skit bra idé ju. Det börjar nästan lika New York ur ett tillgänglighetsperspektiv. Så tummen upp för Sjöboland. Hallelulja helt enkelt.

Bara gör det.

Im happy att slippa bli väckt varje morgon kl 05.30 för att höra meningen "Godmorgon Madeleine, jag ska bara ta lite blodprover". Jag är med andra ord hemma igen. Ska aldrig ta min säng eller tystnaden i min lägenhet för givet igen. Ska njuta av det så länge det varar.

På min socionomexamen fick jag en super vacker filofax av familjen. Idag får jag äntligen möjligheten att öppna den och skriva in mina tankar och planer. Och jag har ju en del sådana. Perspektiven för framtiden har ändrats en del under de senaste tre veckorna men just nu ska jag hålla fast vid de tankar och planer som jag skapat. Jag ska inte heller ta dessa för givet. Ska bara göra det. Och älska varje minut av det. Och förresten, jag längtar så tills jag blir moster och gudmor. Det är iallafall en livsviktig händelse som ska in i filofaxen. Stolt.

Lions bjuder in till fest!

Lions i Malmö bjuder in till fest den 15 juni kl 13.00!!! Kom till gräsmattan utanför Barn och Ungdomshabliteringen i Malmö, ingång 122. Det bjuds på fika till alla barn och vuxna, det finns ansiktsmålare på plats, Mff spelare som skriver autografer, musikunderhållning och mycket mycket mer! Alla är välkomna! Så kom!

Vad hjältinnor handlar om.

Detta gör livet värt att leva.

Lovade ju er några examens bilder...

Välkommen.

Socionomexamen är gjord. Nu är jag äntligen färdig utbildad socionom. Jag har haft drömmen om att bli socionom så länge att det nu känns konstigt att ha uppfyllt den. För många har socionomyrket dragit igång redan nu. Tyvärr får jag vänta någon vecka till innan jag kan sätta fart med det jag vill sätta fart med. Livet blev inte riktigt som jag planerat och ni som känner mig vet att jag gärna planerar och är förberedd på saker och ting. Jag har nu njursvikt. Vilket innebär att det krävs en del undersökningar och prover innan livet kan gå vidare. Blodvärdet har varit lika lågt som helvetet och blodtrycket har varit lika högt som molnen på den blå himlen. Hela jag har tydligen varit i obalans utan att ha märkt det. Jag har tyckt att jag har mått bra. Men obalansen har börjat för flera månader sedan vilket gjort att jag vant mig vid det utan att klaga. Visst trötthet och hjärtklappningar har gjort att jag ifrågasatt men jag har trott att det berott på mitt intensiva intresse för plugg och jobb - samtidigt. Tydligen så var det inte så enkelt. Och nu, efter att drömmen är spikad, kommer verkligheten i kapp. Jag kommer att behöva nya njurar i framtiden. När, vet jag inte ännu. Hur, vet jag inte heller. Vet bara att njurarna kommer att ge upp inom mig en vacker dag och utan dem kan jag inte leva. Det är verkligheten. Välkommen.

Ni som känner mig vet oxå att jag är envis. Det är mycket tack vare denna egenskap som jag kommit så långt som jag gjort efter det att livet lekt med en. Det är iallafall vad min morfar sagt. Men orkar man vara envis i all evighet? Jag vet inte det heller. Jag är förmodligen mest arg och frustrerad att det blivit så här just nu. Helt plötsligt ser jag min framtid som en helt annan än den jag såg för en vecka sedan. Mycket har förändras. Mycket kommer att förändras. Det är ett faktum som kommit fram. Och många av dessa förändringar vill jag inte genomföra. Många i min omgivning kommer nog inte förstå det men så känner jag just nu. Kanske känner jag annorlunda i morgon. Jag vill inte leva halva livet under ett sjukhustak, då packar jag hellre väskan och avslutar någon annanstans. Jag försöker jävligt hårt att plocka fram den där envisheten. Jag försöker jävligt hårt.

Men ack. Se nu bara detta inlägg och klagan som en egångsföreteelse. Jag hatar folk som klagar om sin sjukdom, funktionsnedsättning eller livs olycka och njuter av uppmärksamheten. Buhu. Bloggen kommer att fortsätta i samma anda där klagan riktas in på annat elände. För någon måste ju klaga på allt det andra som samhället bidrar till. Och bloggen är absolut inte gjord för mitt privata elände. Och förresten, tyck för fan inte synd om en. Det är nästan det värsta. Då ger jag dig en rak höger.

Bloggen får tyvärr ta en ytterligare semester några dagar på grund av sjukhusvistelse. Men ingen fara. Snart tillbaka.

Sköt om er så länge.

Avslut.

Nu är min baby hemma igen (Princess alltså). Hon sover sött i sin säng med Lullen vid sin sida (katten alltså). Dagens promenad blev den första på väldigt länge. Härligt att ha sin promenadbästis på hemmaplan igen. Hon hjälpte även matte att rensa ogräs idag, hon måste ha saknat våra underbara aktiviteter tillsammans.

I morgon är det dags för utbildningens sista seminarium, en redovisning av vårt sista projektarbete. Känns konstigt. Kommer kännas ännu konstigare på onsdag när vi går ut, när vi är färdiga. Färdiga socionomer. Trots att man inte kommer sakna tentor och annat skit så kommer man sakna sitt gäng som man hängt med i 3,5 år. Alla kommer att gå varsitt håll, jobba på olika platser och jobba på olika sätt. Det är det som är så härligt med socionomer, de finns överallt och ingenstans. Foto från mitt avslut kommer, ni måste ju oxå få ett avslut på min studieresa. Så foto får det bli. Som ett avslut och som minne.

Jag hjärtar New York.

Nu är jag hemma i Sverige igen efter en mycket fin och underbar resa i New York! Jag kände mig hemma väldigt snabbt, trots det intensiva stadslivet. Resan innehöll jobb och nöje på en och samma gång. Vi gav oss fan på att besöka stadens alla magiska platser, trots mycket regn under veckan. Frihetsgudinnan fick ett besök av oss, Central Parks gator fick känna av våra "fotsteg" under ett par timmar, Time Squares alla lampor bländade oss om natten, de gula taxibilarna fick våra gumpavtryck och teatern fick våra applåder.

Jag fick dessutom min hemska tatuering omgjord, så nu slipper jag skämmas över den. Den har äntligen blivit den fjäril i fina färger som jag alltid velat ha och den gjordes om på frihand. Blev så impad. Fick även mina fyra röda ministjärnor på underarmen som jag längtat efter så länge, äntligen. Stjärnorna är en ära till min fina familj. I Central Park fick vi inte bara njuta av det sköna utan på parkbänken brevid oss, där den sköna musiken spelades av that guitar man in central park, satt legenden Sid Bernstein (Sid var mannen som bland annat tog in Abba, The Beatles och The Rolling Stones till USA). Ni ser honom bland korten längre upp. New York stod alltså för många överraskningar. Förutom alla magiska platser blev det en del shopping, all over the city! Under andra dagen gick vi nog mer än 5 km och shoppade loss, trots detta tycktes staden aldrig ta slut. Den bara fortsatte, fortsatte och fortsatte gatorna upp och ned, till höger och till vänster. Det var nog detta som gjorde att känslorna för New York blev starkare än väntat. Staden var helt enkelt magisk på alla sätt och vis. Stadens tillgänglighet går nästan inte att beskriva. Jag kom in precis var jag ville och det var länge sedan jag kände sådan frihet och tacksamhet för ett samhälle. Så tack New York.

Men tro nu inget annat, det är ändå skönt att vara hemma i lilla Malmö igen. Familj, djur och vänner är saknade och nästa vecka kommer nästa äventyr i mitt liv. Jag tar äntligen min socionomexamen. Helt jäkla otroligt.

Blogg under semester!

Nu drar jag iväg några dagar för äventyr, nya människor, ny miljö och annat som gör livet värt att leva. Jag är hemma igen den 26 maj, detta innebär att bloggen kommer att vara under "semester" tills jag är hemma igen. Chili kommer oxå vara stängt under nästa vecka!

Ni får helt enkelt hålla ut tills dess. Och det vet jag att ni gör.

Sköt om er. Lova.

Fortsättning följer...

...ja visst gör det det! Chili har öppet för dig även på torsdag den 12 maj kl 17-20. Vi finns på Höjdrodergatan 15 i Malmö. Tycker verkligen att det är dags för dig att komma. Så kom nu. Finns inget som säger att du har annat för dig. Eller hur. Så kan du säga till dig själv "check, jag har äntligen tagit steget och besökt Chili"!

Underbara söndag!

Dagens fotografering inom BUA gick super! Bilderna lär ni märka någonstans i stan inom kort, vi skriker till om när!

Nu håller jag och Jonna söndag med mat och smoothie på min uteplats och har solen som varmt sällskap. Njuter ni? Gör det!

Chili fortsätter!

Chili fortsätter på torsdag den 5 Maj kl 17-20! Vi finns på Höjdrodergatan 15 i Malmö!

Vi kan lyssna på skön musik, ta en omgång runt biljardbordet, spela spel eller glo på film! Du bestämmer! Kom och Chila med oss igen vet ja!!!

Tack

Jag är trött efter en sliten men fin vecka och helg. Tack fina familj och vänner för en underbar födelsedag och valborg. Jag känner mig så happy att ha så fina människor i mitt liv. Ni är underbara hela högen.

Och tack till alla som röstade på mig till Månadens Malmö/Lundabo. Jag vann! Otroligt men sant. Kolla in en liten artikel på sidan sidan 6: http://np.netpublicator.com/netpublication/n64925568

Nu ska jag faktisk bara hålla söndag. Det är en ny vecka i morgon och det blir inte någon lugn stund över men det är exakt det som gör att just denna lugna stund är värd allt.

Chili - är du redo för att chila?

Projekt Chili drar igång i morgon! Kom och Chila kl 17-20! På plats kan du i stort sätt göra vad du vill; bara hänga, spela spel, lira biljard, mysa framför en grym film eller ta en liten fika med vännerna. Och så mycket mer. Det krävs helt enkelt ett besök för att se vad som finns! Alla med någon form av funktionsnedsättning är välkomna!

Så kom igen, nu chilar vi och tar dagen som den kommer!
Du hittar hos på Höjdrodergatan 15. Vi väntar på dig där. Precis där.

Det är fan dags att rycka upp dig!

Alltså. Jag måste få bikta mig. Jag måste få säga något. Varning för många svordomar.

Jag blir så jäkla förbannad och irriterad. Jag är så arg på människor som har funktionsnedsättning och som får alla andra människor med funktionsnedsättning att ses som offer i samhället. Jag har en granne i närheten som oxå sitter i rulle. Och jag skiter fullständigt i om han läser detta, han vet vad jag tycker redan. Han sitter i rulle och är full kapabel att kunna ta hand om sig själv, få jobb och tjäna egna pengar. Men han väljer istället att leva på socialen, sitta och klaga på alla "invandrare" för att dom får soc-pengar, klagar på alla feminister (och kallar dom fulla) och han har assistenter trots att han kan vara självständig!

Problemet är, och ja, det är ett jäkla problem enligt mig - det är att han inte vill! Han vill inte förändra den möjlighet han har, den möjlighet som ligger framför honom. Och tro nu inte att han är deprimerad och att det är sådant som ligger bakom hans beteende. Nej nej, han är bara jävligt lat! Han vill glida, han vill ha någon som torkar han i gumpen, han vill leva på samhället, han vill inte bry sig och ta sitt ansvar som alla andra måste. Och detta gör mig så jävla förbannad! Det är just denna syn som han SKAPAR som samhället har på alla människor som har någon form av funktionsnedsättning - att alla människor med funktionsnedsättning vill leva på soc-bidrag, kan, ska eller får inte jobba, behöver assistans oavsett och klagar på allt och alla i hela samhället!

För helvete! Denna synen i samhället av människor med funktionsnedsättning måste bort och det är den synen jag jobbar så jävla hårt för att ta bort! Och så sitter han där och säger allt detta - till mig!

Tror ni att jag var tyst? Nä inte det minsta. Inte personligheten i mig, inte socionomen i mig, inte feminismen i mig, inte den självständiga i mig. Jag var inte tyst.

Det är fan dags att rycka upp dig. Ta dig upp och ta ditt ansvar. Och för helvete, du rullar inte ens själv trots att du kan. Istället håller du ölen i handen och låter hunden dra en 120 kgs ansvarslös människa. Det är fan dags att rycka upp dig.

En gul hälsning till er alla!

Glad Påsk önskar alla från BUA, VårOmtanke och Projekt Chili!