Tenta om två veckor och jag har sån jävla ångest. Fan. Tiden räcker knappt till och skolan ska inte hamna i andra hand. Den kommer först. Alltid. Har lämnat baby i Sjöboland för att få tiden att räcka till under dessa två veckor. Hon får novemberlov lite tidigare än andra så hon kan leka av sig med andra jyckar. Så hon kommer inte att lida direkt. Det är mer matte som kommer att lida. Ser inte fram emot dessa två veckor utifrån ett tidsperspektiv. Är nu projektledare, vilket jag tycker är så jävla kul! Och där händer det ju grejor hela tiden. Vi åker Sverige upp och ner och upp igen. Har äntligen lämnat över lite andra arbetsuppgifter så nu kan jag äntligen koncentrera mig på plugg, projekt och BUA bloggandet. Andas in och andas ut. Om bara tiden vill ge mig lite tid. Lite mer tid än vad tiden kan ge mig. Bara lite. Lite mer tid. Kräver att 24 timmar ska bli 27 timmar. Det räcker. Lixom.
Förresten! Något som fortfarande smälter i mitt hjärta och som oxå har lite med tid att göra. Min kära brorson har äntligen lärt sig säga mitt namn. Så jävla gulligt. Och att lära får ta sin tid. Igår kom han springandes mot mig "Haajjjjjjj Madde"! Och under resten av kvällen hörde jag en glad tvååring kalla på faster Madde när han ville leka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Var på tiden att du lämna ett spår efter dig, tack, ifrån BUA :)