Utbränd.

Två veckor i SVPL-teamet som handläggare. Två veckor återstår just där. Sen är det dags att jobba som "vanlig biståndshandläggare" igen. Börjar trivas i teamet. Tove och jag samarbetar skita bra vilket underlättar alla våra vårdplaneringar. Tyvärr har vår tredje part i teamet blivit utmattad av allt arbete vilket innebär ännu mer jobb för oss två som är kvar. Men än så länge har vi fixat det tillsammans. Och ni som undrar vad SVPL står för så är det samordnade vårdplaneringar. Det innebär att Tove som är arbetsterapeut och jag som handläggare har hand om alla vårdplaneringar inom Fosie Stadsdel. Och det är många. Det innebär besök på sjukhuset varje dag för att hjälpa dem som vill ha hjälp från oss i kommunen. En del hatar oss, en del tackar och tar emot. En del är unga, en del är i livets slutskedde. En del är psykiskt sjuka, en del är fysiskt sjuka. Man får med andra ord se och höra mycket om dagarna. Denna vecka har gått bra för mig rent arbetsmässigt men klienterna man träffat har varit mycket sjuka. Tyvärr innebär detta att arbetet ibland följer med en hem. Inte alltid men ibland. Klienterna finns fortfarande i hjärnstammen trots att lampan på kontoret har släckts för dagen.

Socionomyrket är helt underbart. Och man känner utvecklingen inom sig, som socionom. Men ibland undrar man. Att det faktiskt inte är så konstigt att så många socionomer blir utbrända. På ett halvår har två av mina kollegor fått sjukskriva sig på grund av utmattning. Klart man undrar. Och klart man undrar hur man själv kan undvika utbränning i framtiden.

Avslutningsvis så kör vi en Brandi på det hela. Over and out.