Människor som saknar sunt förnuft är det nästan lite synd om. Jag kan bli lite rädd för dessa. Ibland förbannad och arg men samtidigt pallar man bara inte att lägga energi på att försöka förklara för den stackarn att han borde tänka om, kanske inte för min skull, inte för världens skull utan för sin egen skull. Min gubbe hamnade nämligen nästan i bråk med en kille utanför Mobila när han väntade på mig ute på parkeringen. Gubben såg en ung kille parkera på en handikapparkering (jag hatar begreppet handikappad). Gubben ifrågasatte killen då han såg att han saknade tillstånd att stå där med sin bil. Killen svarade tillbaka på ett ungefär "dra åt helvete, sköt du ditt, idiot".
Jag undrar då: var sitter medkänslan, hjärncellerna, det sunda förnuftet eller ömsidigheten för sina medborgare när man argumenterar på detta sätt? Varför inte ta parkeringen sidan om, som dessutom är ledig? Eller vill man bara bråka? Vara lite cool och strunta i att där kan komma någon som behöver just den parkeringen då de andra parkeringarna inte fungerar för en person som har någon sorts av funktionsnedsättning? Förmodlingen tror killen att han är ensam i denna vida och underbara värld. Han gör lite som han vill. Grattis säger jag till honom. Du kommer att komma långt i livet. What comes around goes around, eller vad brukar man säga.
Xxxx eran Maddis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Var på tiden att du lämna ett spår efter dig, tack, ifrån BUA :)