.Novembers förebild.

November månad är snart slut och juletid nalkas bakom husknuten. Men innan vi går över till julstök och snöbollskrig har BUA en november förebild till er. Josefin Abrahamsson är för mig en stark kvinna. Jag gillar att lyssna på hennes idéer, åsikter och vilda fantasi. Det verkar alltid komma något vettigt av det Josefin pratar om. Hon berör mig på många olika sätt. Josefin sätter upp mål framför sig, vilket är min stora tro när det gäller livet i sig. Utan mål är det svårt att blicka framåt. Josefin är grym på pingis också. Hon är en familjemänniska som bryr sig om sina nära och kära. Josefin är mycket för mig, mycket för andra tjejer och människor. Just därför, är Josefin Abrahamsson BUA:s november förebild.

Namn: Josefin Abrahamsson, kallas Jossan eller Joss
Ålder: Underbara 30 år
Bor: Kommer från Limmared från början, bor vanligtvis i Malmö, men under några månader till läser jag och bor i Vessigebro.
Sysselsättning: Pluggar Idrottsledarskap och Hälsa

Du spelar pingis, berätta lite om detta.
- Pingisen började hemma i källaren när jag var väldigt liten. Min pappa spelade så det blev naturligt. Jag höll som barn även på med fotboll, tennis och hockey, men valde pingisen när jag var runt 13 år. Det var roligast helt enkelt.

Hur ofta tränar du?
- Just nu är jag skadad och tränar i stort sett bara sjukgymnastik, rehab. Normalt under säsong tränar jag 4-5 pingispass, 1-2 mental träning, samt 1-2 styrkepass i veckan.

Hur ofta tävlar du?
- Har varit tvungen att lämna återbud till samtliga tävlingar denna säsong. Hoppas att kunna komma igång bra till nästa och då kan det väl bli 3-4 internationella tävlingar, 4 seriesammandrag och 3-4 nationella tävlingar. Detta under våren.

Bästa tävlingsminne?
- Oj! Det är en jättesvår fråga, finns så otroligt många bra minnen. Paralympics i Kina hör naturligtvis till ett av de största. En sån upplevelse är något man alltid kommer att ha med sej. Det är så mycket runt omkring själva pingisen i en sådan tävling. Rent pingismässigt måste jag nog ändå säga VM -06. Precis allt stämde under den tävlingen, jag njöt av varenda sekund. En helt underbar känsla. Och att komma därifrån med två guld var inte helt fel :)

Tror du att det är extra viktigt för barn och unga med funktionsnedsättning att utöva någon slags idrott?
- Jag tycker att det är väldigt viktigt med motion för personer med någon form av funktionsnedsättning. Av egen erfarenhet vet jag att man på habiliteringen, får träna mycket som man är dålig på när man har en rörelsenedsättning. Man fokuserar på att det dåliga ska bli bättre. Detta är såklart bra, men man behöver träning i andra former också. Att ständigt öva saker man inte är bra på kan lätt leda till att självkänslan får sej en törn. Man kan genom någon idrott träna upp samma färdigheter, men på ett roligare sätt. Man kan bli duktig på något på köpet!! Det tror jag är jätteviktigt. En kombination av sjukgymnastik och motion i någon förening är nog det allra bästa. Jag vill även här trycka mycket på den gemenskap som man får uppleva inom idrotten.

Råd och tips till barn och unga med funktionsnedsättning som vill nå Paralympics?
- Ja, det som gäller är egentligen bara hård träning. Att inte ge upp även om det känns tungt vissa stunder. Men det viktigaste är ändå att ha kul när man utövar sin idrott, det är då de fina resultaten kommer.

Hur ser du på din framtid? Var tror du att du befinner dig i livet om fem år?
- Om jag ska vara ärlig så vet jag inte..kanske är jag idrottslärare..jag vill nog i alla fall jobba med barn..och med idrott..troligtvis har jag taggat ner pingisen lite, men jag spelar nog fortfarande på någon nivå…önskar att jag har en fin lägenhet i centrala Malmö att bo i :)

Tror du att det är viktigt för barn och unga med funktionsnedsättning att ha förebilder?
- Självklart!! Det är viktigt för alla människor att ha förebilder!!

Har du någon förebild?
- Jag har haft två stora förebilder inom pingisen och det är Jörgen Persson och min pappa. Det betyder väldigt mycket att ha någon att se upp till inom den egna idrotten, man kollar in hur de spelar och hur de agerar utanför hagen. Både min mamma och pappa har stöttat mej enormt mycket i såväl pingisen som i livet i övrigt. Tyvärr finns pappa inte kvar hos oss längre men jag ser upp till det han gjort och det mamma gjort och gör, ofantligt mycket.

Hur känns det att vara BUA: s november förebild?
- Känns grymt såklart!! Det är en stor ära!! Glad :)

BUA tackar Jossan för att du ställt upp på vår lilla intervju!

Xxx eran bloggare Madde