"Utan den hade jag inte kunnat genomföra denna resa"

Som jag lovade så skulle jag dela med mig av den intervju som jag hade med Lövis. Lövis är nu hemma i Sverige igen efter en lång, lång, lång resa genom Europa. Lövis tog sig fram genom Europa med sin rullstol. Inga andra färdmedel var tillåtna. Med sig på resan hade han bästisen Mats som höll sig på en hederlig gammal damcykel. Här kommer en kort intervju med förebilden Lars Lövström alias Lövis. För mer information om Lövis resa finns i tidigare inlägg på bloggen.

Hur har ni haft det?!
- Fantastisk tripp med många roliga möten. Vi har sett en stor del av Europas natur med berg, slätter, skogar, städer och hav. Nu är vi trötta och lite slitna efter mer än 600 mil på väg.

Hur har det varit att vara borta från familj och hem så länge?
- Ibland ensamt. Min fru och barn har kunnat hälsa på mig bl a i Madrid

Varför utförde ni denna tripp? Berätta.
- Två anledningar: 1. Mats och jag ville göra en minnesvärd kompisresa.
2. Vi ville kolla hur Europa har anpassat sina städer till personer med funktionshinder och se hur vi, med funktionshinder, är inkluderade i samhället.

Vad var det värsta som du upplevde när det rör tillgängligheten?
- Många hotell är inte anpassade . Det finns hotell som har anpassade rum men de kan vara alldeles för små för en person med en normal rullstol. I Frankrike behöver de bli bättre på anpassningar. På många övergångsställen har de bara avfasad trottoarkant på en sida och hög kant på den andra sidan av övergångsstället. Otroligt dåligt, tyvärr.

Vad var det bästa som du upplevde när det rör tillgängligheten?
- I Barcelona och Sevilla, båda städer i Spanien, var tillgängligheten fantastisk bra. Det var lätt att röra sig på stan och de flesta restauranger och cafeer var lätta att ta sig in på och väldigt många hade en anpassad toalett.

Var du någon gång orolig över att aldrig riktigt veta vad för hinder du skulle hamna framför?
- Nej, jag var mentalt förberedd på att möta olika hinder.

Klarade rullstolen sig under hela trippen? (och cykeln?)
- Rullstolsramen har hållit bra hela resan. Länkhjulen har det varit problem med men det har löst sig. Jag har bytt bakdäck tre gånger. Cykeln har också hållit bra.

Blev resan som du tänkt dig?
- Vi har träffat så många underbara människor längs vägen. Varit med om mycket mer än jag kunnat föreställa mig. Det är svårt att tänka sig vad som kan hända på en sådan här speciell resa. Det är bara att följa med i alla händelser och njuta.

Skulle du göra om en sådan här resa igen?
- Ja, kanske i framtiden. Nu skall jag vila och vara med min familj och vänner och jobba. Det skall bli väldigt skönt.

Hur var det att komma till Malmö den 2 juli? Berätta.
- Trevligt att möta alla vänliga människor och vänner. Skönt att vara hemma i gamla Svedala. Vi träffade massmedia och fick en lugn stund med avkoppling och vila.

Du är alla gånger en förebild för många barn och ungdomar. Du har uttryckt att du älskar din rullstol. Varför är det viktigt att älska sin rullstol tror du? Är det viktigt?
- Jag kommer att behöva min rullstol hela livet och då är det lika bra att tycka om den. Utan den hade jag inte kunnat genomföra denna resa. Jag har också tävlat med rullstol i över 30 år och det har gett mig otroligt mycket.

Vad händer nu för dig? Tillbaka till vardagen?
- Ja, nu kommer den vardag jag längtat efter med familj, vänner, jobb och fritid. Härligt!

BUA och Vår Omtanke tackar Lövis för den korta men varma intervjun!
Tack!

Något för alla. Men akta dig.

Ullis hade mycket att erbjuda. Som vanligt. Jag älskar Ullis. Händer mycket. Alla slags individer hittar du på Ullis - de snygga, de fula, de stora, de små, de stressiga, de vänliga, de dumma och de som älskar Ullis lika mycket som du själv. Och i vimlet träffar du även på någon du känner. Ibland ser du oxå någon vilsen själ som aldrig sett något liknande. Och så klart - det är billigt. Och jag gillar att åka dit med härligt sällskap. En liten roadtrip lixom och det blev en mini semester för mig. Det var skönt att lämna Skåneland för en dag. Och vad glad man blir när man ser den där Ullared skylten på E6:an. Syster Yster kom på en Ullared-låt som jag personligen tror kan bli en hit. Vi gillar Morgan från tv-serien Ullared. Ni vet han som lägger stor fet falukorv på mackan som lunch. Vi hoppades så klart på att få träffa honom. Det gjorde vi dock aldrig. Det blir Ullis nästa år igen. Kanske redan till jul. Men jul vill man ju inte tänka på redan nu. Nä, fy nä.

Mitt sämsta köp blev: Möjligtvis godiset.

Det bästa köpet blev: ny reddi säng till min Princess samt en drös dvd filmer så att blåsiga dagar som dessa blir räddade.

För övrigt: gjorde verkligen inget spontanköp. Risken finns annars att Ullis har den dragningskraften och förmågan. Att få dig att spontanköpa. Så akta dig för det.

Klapp på din axel.

Sista dagen nere i SVPL-teamet. Tove och jag satt tysta och tittade på varandra när vi packat klart våra skrivbord. Sen brast vi ut i skratt. Vi har gjort ett jävla bra arbete och samarbetat utmärkt tillsammans. Kommer sakna att arbeta med henne. Men vi kommer att ses ute på fältet fler gånger i sommar (fältet = på sjukhusen). På måndag flyttar jag upp en trappa för att återvända till mitt gamla skrivbord. Ska självklart bli skönt att komma tillbaka där. Teet och honungen följer med mig. Precis som Brandi Carlile gör i radion. Förutom Brandi har Cookies n Beans gjort oss sällskap under vårt arbete. Dessa kommer följa med mig oxå. Lyssna på dessa tre stämmor nedan. Lovely.

Klapp på Toves axel. Klapp på min egen axel.
Tack Tove för ett ypperligt fint samarbete.

Tur.

Bilen behöver vårdas. Igen. Denna gång skulle bromarna där bak och bromsskivorna bytas. En hyfsat fin peng gick åt. Fick oxå veta att en så kallad drivknut måste bytas. Drivknut. Låter litet och billigt. Eller hur? Men icke. En kostnad på över 11 000 spänn. Jag skrek. Jag skrek i verkstan. Som tur var tog jag chansen att ringa mitt försäkringsbolag och förfrågade vad försäkringen egentligen täcker. För den där jäkla försäkringen betalar man ju varje månad. Någon nytta måste den ändå göra även om jag inte krockat med bilen (ännu). Jag hade tur. Eller så var det ödet. Försäkrningen täcker det. Hallelulja. Bara självrisken som ska betalas. Toyota blev lite förvånade att dom täckte det. Det blev jag med. Jag tror det är tur. En jäkla skön tur. Så bilen ska bli vårdad på måndag. Den där drivknuten ska bli ny. Tur.

För övrigt var filmen Knight and day schyst (min definition på schyst: härlig, skön, finfin och allmänt rolig). TomTom (alias Tom Crusie) börjar bli gråhårig men han har det "där" ännu. Perfekt leende och ögon som tindrar. Humor samtidigt som han håller geväret. Kan gå igenom ett bollhav av kulor utan att falla till marken. TomTom har det. Det där perfekta. Precis som mitt försäkringsbolag. Perfekt.

Movie week.

Det blir en sorts biovecka för mig känns det som. Inget planerat. Bara blev så. Åkte iväg direkt efter jobb med några - ja just det, några arbetskollegor. Som tur är har jag några som älskar film precis lika mycket som jag i kontoren bredvid. Ikväll blev det Eclipse - fortsättningen på Twilight sagan. Filmen gjorde tyvärr en ännu mer sugen på fortsättningen. Hatar egentligen filmer som fortsätter, där man tvingas vänta förgäves för att få ett slut. Men den var schyst. Absolut. Men palla vänta. Kom med den jäkla fortsättningen. Lite kär i Bella blev man. Och i Edward så klart. Och i miljön. Och i den där tröjlösa vargen. Ja, lite mer kär blev man.

Nästa film blir Knight and day. Återkommer med den där. Den kräver kanske lite hårdare kritik.

Sova är den bästa medicinen.

Hela lördagen spenderades i sängen. Tror jag fick mitt första migränanfall i fredagsnatt. Huvudvärk som fick en att spy ett x antal gånger. Aldrig haft migrän i hela mitt liv. Glad jag fick det efter jobbetid iallafall för det hade varit svårt att sjukanmäla sig. Nu känner jag mig redo för fight igen.

Blir fika på stan idag med fint sällskap. Sugen på iste. Sugen på sol åter igen.

One magic kiss.

Jag har precis kommit hem från jobb. Jobbat över idag oxå. Kände att jag ville skriva något men nu vet jag inte om jag orkar. Jag tror att sängen kallar på mig. Väldigt länge sedan jag kände mig så här trött. Trött. Så trött att ögonen vill falla redan nu. Hjärnan skriker att den vill sluta arbeta. Gäspar en gång och sen är det kört. Jag tror jag ska lyda. För en gångs skull. Jag lyder.

"One magic kiss and a sweet little song. Godnight too all, too all a godnight. Godnight."

Kan han så kan jag?

Kommer nog aldrig bli riktigt så här bra på gitarren. Klangen är felfri. Min klang har många brister ännu. Men en förebild mer är aldrig fel.

Boktjuven.

Jag läser Boktjuven. En bok skriven av Döden alias Markus Zusak. Jag har som krav att en bok ska fånga mig på de första tio sidorna. Har mitt intresse inte fastnat på de första tio sidorna så är boken inget för mig. Boktjuven fångade mig på första sidan. Jag skojar inte. Döden fångade mig. Framför allt språket och attityden fick mig att stanna. Döden berättar historien om Liesel som lever i nazisttysklad under andra världskriget. Och som ni vet hade Döden ett stort arbete framför sig under andra världskriget. Liesel är en boktjuv som stjäl böcker från nazisternas bokbål eller från gravgrävarnen själv. Döden följer Liesel och hennes berättelse. En berättelse på 600 sidor men sidorna arbetar du dig igenom väldigt snabbt. Så pass fångad blir du.

Jag fick boken i handen förra veckan (lånad, inte snodd). Mest som ett tips. Nu vill jag tipsa er. Så pass intressant är den. Boktjuven.

Utbränd.

Två veckor i SVPL-teamet som handläggare. Två veckor återstår just där. Sen är det dags att jobba som "vanlig biståndshandläggare" igen. Börjar trivas i teamet. Tove och jag samarbetar skita bra vilket underlättar alla våra vårdplaneringar. Tyvärr har vår tredje part i teamet blivit utmattad av allt arbete vilket innebär ännu mer jobb för oss två som är kvar. Men än så länge har vi fixat det tillsammans. Och ni som undrar vad SVPL står för så är det samordnade vårdplaneringar. Det innebär att Tove som är arbetsterapeut och jag som handläggare har hand om alla vårdplaneringar inom Fosie Stadsdel. Och det är många. Det innebär besök på sjukhuset varje dag för att hjälpa dem som vill ha hjälp från oss i kommunen. En del hatar oss, en del tackar och tar emot. En del är unga, en del är i livets slutskedde. En del är psykiskt sjuka, en del är fysiskt sjuka. Man får med andra ord se och höra mycket om dagarna. Denna vecka har gått bra för mig rent arbetsmässigt men klienterna man träffat har varit mycket sjuka. Tyvärr innebär detta att arbetet ibland följer med en hem. Inte alltid men ibland. Klienterna finns fortfarande i hjärnstammen trots att lampan på kontoret har släckts för dagen.

Socionomyrket är helt underbart. Och man känner utvecklingen inom sig, som socionom. Men ibland undrar man. Att det faktiskt inte är så konstigt att så många socionomer blir utbrända. På ett halvår har två av mina kollegor fått sjukskriva sig på grund av utmattning. Klart man undrar. Och klart man undrar hur man själv kan undvika utbränning i framtiden.

Avslutningsvis så kör vi en Brandi på det hela. Over and out.

Ullis.

Syster yster ringde och undrade om lillasyrran (jag alltså) ville hänga med upp till Ullis (Ullareda alltså) om två veckor. Och hallå. Jag älskar Ullis. Två pack påsar lixom för 10 kronan. Vem kan motstå något sådant billigt? Jag hoppas dock inte att en jobbig djävel är på Ullis (svårt för honom, han är bara så jäkla jobbig) men jag hoppas att parkeringen ser ut som den gör nedan. Gud vad skönt det hade varit. Inga bekymmer. Bara en jäkla massa lyx.

Spara eller slösa?

Lövis har anlänt Sverige och ni kommer få all information om fredagens dunder och brak här på bloggen under veckan. Jag har även lyckats få en kort intervju med Lövis och den vill jag så klart dela med mig av till er oxå.

Hur som helst. Var på galopp i går på Jägers med Ida. Hästbruden själv. Jag kom mest dit för solen och sällskapets skull. Jag bestämde mig för att inte satsa pengar. Och det var tur. För det blev ingen nybörjar tur för mig. Alla hästar som jag hade "tänkt" satsa på kom iallafall inte först in över linjen. Kom kanske tvåa eller trea men det är ju ingen vinst. Hur som haver, det var kul. Vi kom in gratis oxå. Vet inte om det var för vi satt i rulle eller om det var för att vi var så äckligt söta bara. Vi fick komma in gratis mot en kram. Självklart blev det en kram till mannen som nog tyckte att han hade en enorm makt där bakom grinden.

Jag frågade Ida efter det att vi lyckats ta oss in - "Har vi horat nu? Eller genomgick vi en positiv särbehandling?"

Ingen av oss hade något bra svar på frågan. Vi sparade iallafall hela 200 spänn.

I MORGON är det DAGS!

I morgon är det dags. I morgon smäller det. I morgon vill vi se dig i Folkets Park!

Lövis och Mats, två polare som genomfört sitt livs äventyr i rullstol och på cykel, kommer hem i morgon till Sverige, eller rättare sagt, till sköna Malmö. BUA/Vår Omtanke ska välkomna Lövis och Mats och det med dunder och brak. Vi ses i morgon vid Folkets Park kl 14.00. Ta med polaren, familjen, husdjuret eller cyklen. Bara du kommer!

Vi ses där! Ja, ni vet var!!!