Människan kan och vill.

Kära Blogg...

Trött, sliten men ack ändå glad.

Socionomlivet är tillbaka efter en skön och händelsefull sommar. Det är verkligen skönt att vara tillbaka bakom skolbänken och när dagarna bakom denna tråkiga träbänk varit som idag så är man verkligen lycklig över att få chansen att läsa till socionom. Det är inget lätt yrke, inte på långa vägar, och det gäller att verkligen vara beredd på allt man kommer att se, höra och få uppleva inom socionomyrket. Barn som far illa, kvinnor som blir misshandlade, flyktingar som flyr för sina liv....med mera, med mera, med mera, med mera, med mera, med mera...... men som socionom får man också bidra med något, hjälpa och finnas där på bästa sätt för den som landar framför en. Man får se människan utvecklas, sätta sina mål, se honom och henne resa sig från den skit de hamnat i. Just sådana människor fick jag träffa idag. Helt otroligt! Det är sådana människor som får mig att börja tro och hoppas att människan är fan inte så dum trots allt. Människan kan ändras, människan kan vinna över sig själv, ja människan kan så jävla mycket: bara hon vill.

XOXO eran Madde