Spicymate säger Lev livet fullt ut

Av erfaranhet som ledare för en grupp tjejer så kan föräldrar tycka det är pinsamt och jobbigt. Pinsamt och jobbigt med vad? Jo att prata om sex och samlevnad med sitt barn. Men lugn, det är ju faktiskt helt narturligt. Det behöver inte vara tabu, det är ju inte tabu. Nä, inte ens om du själv eller ditt barn har en funktionsnedsättning. Alla upplever lust. Och alla kan uppleva sex. Det är naturligt. Ja, det är det. Många i samhället kan dessutom inte fatta att om du har en funktionsnedsättning så har du sex - Va, kan en människa med funktionsnedsättning ha sex? VA?!

Men självklart. Det saknas bara kunskap och möjligtvis erfarenhet hos folk som uttrycker sig på det sättet. Inom mitt andra yrke som ledare för en grupp unga tjejer så kommer så klart sex och samlevnad upp. Nyfikenhet, frågor och tankar läggs fram, både hos mina tjejer och deras föräldrar. Därför har jag börjat ett samarbete med Spicymate. Sexhjälpmedel, utbildning och mycket annat kan du få från Spicymate när det rör sex och samlevnad för personer med någon form av funktionsnedsättning. Känner du lusten men behöver en hjälpande hand? Behövs sexhjälpmedel? Eller är du förälder som inte vet hur du ska diskutera sex och samlevnad med ditt barn som har en funktionsnedsättning? Kolla in http://www.spicymate.se/ Svaret kanske finns ett klick ifrån dig.

Jag klär upp mig då och då. Jo visst!

Dagens klockrena konversation med en klient:

Klienten:
- På min tid var det andra bullar. Då var alla med "handikapp" inlåsta. Man ville inte ha "dom" med sig i gänget. Så var det på min tid. Jodå, så var det.

Jag:
- Ja, men tack och lov så har tiden förändrats.

Klienten:
- Jag känner sympati med dig. Det är synd. Du som är så ung. Du har fin frisyr iallafall. Modern. Och så kan du väl ha fina kläder ibland. Klä upp dig lite. Det kan du väl?

Jag:
- Öhh....ja det händer väl att jag klär upp mig. Det klarar jag.

Visst kan man inte göra annat än att älska den äldre generationen! Sådana konversationer! Jo visst!

Jag kommer, jag kommer.

Min hund äter tydligen guldfiskar. Eller så är min baby under protest. Det är dags att hämta hem min kära baby. Baby har varit på hundsemester i Sjöboland i ca en månad. Min broder ringde igår och berättade att baby äter på allt. Min baby är inte en korkad baby som äter på allt. Verkligen inte. Baby är väldigt fin i kant och tuggar aldrig sönder något. Och speciellt inte sådant hon inte får tugga på. Igår var det dags för fiskarna hos brosan. Baby är under protest, utan tvekan. Hon vill hem till Malmöland och matte igen. Baby, jag kommer i morgon. Håll ut och håll din nos (och tänder) borta från fiskar, mjukisdjur, kläder och trosor under tiden!

?

Är det bara jag eller har sommaren tagit slut nu? Thats it? Inget mer svett på kontoret? Inget mer "jag ska sola i helgen"? Var detta allt? Sommaren år 2010? Isen ska inte få smälta mer? Bokläsning i solen? Kylan i bilen ska inte stå på "cold"? De vita linjerna på axlarna ska döljas med en kofta? Sommarjobbet över snart? Sista året på socionomutbildningen ska alltså snart få sin start? What? Whu? Skojar ni med mig? Va?

Si sådär.

Mår allmänt kasst idag. Vet inte om det var 80-talets hårda sida som tog musten ur mig i helgen eller om det är för att det är måndag igen. Men kul som attans var det i helgen. Fina Ida blev hela 25 år. Lastgammal tant. Och det firade vi med 80-talet. Blev galet. Blev galet mycket bål för min del. Den var ju god.

Nu sitter man här. Måndagskväll. Gitarren ligger i sängen. Som sällskap. I morgon är det en ny dag. Måndagskvällen hade gärna fått vara lite längre än så här. Morgondagen är inte efterlängtad. Inte riktigt ännu.

Enbart 80.

80-talet. Vad ska man säga om 80-talet? För mig är det nästan obeskrivligt. Obeskrivligt härligt och fräckt. Frågar du mig om jag sett alla 80-tals movies så svarar jag förmodligen ja. Den där hockey frillan, sexiga Madonna och hennes Material girl-låt som bara får en att bli galen av lycka, alla dessa färger som påminner om vilken regnbåge som helst, alla tuggummi tuggade brudar och så klart - benvärmaren. Den fina benvärmar grejen som bara är så 80. Inte är benvärmaren förknippad till vintern, nej nej. Det är 80. Själv är man född under 80-talet så självklart var jag för liten när just 80-talet härjade. Jag levde mitt 80-tal under 90-talet istället. Funkade lika bra. Jag och syrran tittade ständigt på Flashdance. Svart body och stor mjukiströja. Och så klart benvärmaren. Det var en schyst grej. Är en schyst grej än idag.

Varför sitter jag och snackar om 80-tal på min lunchtimme? Har jag inget bättre för mig, som att äta till exempel? För det första så har vi hunnit äta och för andra så händer det något i morgon som kommer förvandla hela lördagen till just 80-tal. Jag kommer inte befinna mig i något 2000-tal eller 90-tal. Det kommer enbart vara 80. Hela skiten ska vara 80. Lite "kniippp igen" ska det oxå bli!

Till er som vaktar.

All heder till er som "vaktar" våra få handikappsparkeringar. För där finns inte många parkeringar att välja mellan där ute i samhället. Jag menar det, all heder till er. Men för fan. Innan ni börjar gapa på den som parkerar - "ser du inte att detta är en hanikappsparkering eller?!" så kan ni åtminnstone titta först om personen som parkerar har en funktionsnedsättning eller iallafall titta om personen har tillstånd att parkera där (en funktionsnedsättning kan ju vara osynlig). För det är jävligt irriterande att behöva sticka ut hövet ur fönstret och skrika tillbaka - "jag kanske har en jävla funktionsnedsättning!" Jag har nämligen ingen lust att behöva försvara mig när jag ska parkera.

Så snälla, titta först, gapa sen. Men annars, all heder till er.