Jag sjunger en låt till dig Jonna.

When I see myself, Im seein you too. As long as I remember it. Im feeling like I knew that my jokes arent funny. The truth isnt true, if there was no you. If you were my boat in the deep blue sea, I´probably sink you down. I know I should have thanked you for carrying me. But for you I would happily drown. All along your way, the darkest night, the longest day. I know what to say to make you laugh. And nothing you could do could make me turn my back on you. When your are looking for a fight, Im your man. When you need a friend, you got my hand.

What I really mean. What Im trying hard to say. Is that Im counting on you, and you got me too. My secrets arent safe, Im singing out of tune, If there was no you, if there was no you. All along your way, the darkest night, the longest day. I know what to say to make you laugh. And nothing you could do could make me turn my back on you. When you are looking for a fight, Im your man. When you need a friend, you got my hand. When you need a friend, you got my hand. You got my hand.

Vi kräver!

Som ni vet brinner BUA, tillsammans med många andra, för ett mer tillgängligt samhälle! År 2010 är här och man skulle enligt den nationella handlingsplanen för handikappolitiken avlösa alla lösa hinder där ute i samhället för att förbättra tillgängligheten för alla medborgare. Målet var att detta skulle vara klart, ja just det, i år - 2010! Tyvärr så suger fortfarande tillgängligheten och målet är långt ifrån uppfyllt. Vi är några som satt ner foten och skickat iväg brev till våra kära regeringsgubbar och damer.

Öppet brev till regeringen:

[2010-03-27] Avskaffa diskrimineringen och brist på tillgänglighet! När en ny samlad diskrimineringslag trädde i kraft den 1 januari 2009 fanns inte bristande tillgänglighet med som en av diskrimineringsgrunderna. Integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni uttalade att det krävdes bättre underlag. Arbetet med utredningen skulle gå skyndsamt.
Sedan några månader tillbaka är den klar, men av anledningar som vi bara kan spekulera om hålls den hemlig. En inte alltför vågad gissning är att innehållet inte faller Regeringen i smaken, därför att utredaren föreslår att bristande tillgänglighet mycket väl kan ingå i en samlad diskrimineringslag. Hemlighetsmakeri skapar lätt konspiratoriska tankar. Sådana fasoner är inte passande för ett demokratiskt samhälle som hyllar offentlighetsprincipen.

Vi kräver att regeringen lyfter på förlåten! En lag om diskriminering som inte klassar bristande tillgänglighet som diskriminering är bara tomma ord och värdelös retorik för människor med funktionsnedsättningar. Sverige har ratificerat Förenta Nationernas konvention om rättigheter för människor med funktionsnedsättningar. Detta innebär att man som nation har för avsikt att följa konventionen.

Vad är problemet? Inser inte Regeringen att det är en mänsklig rättighet att komma in i mataffären och där ta del av utbudet, komma in i skolan, på arbetsplatsen där jag söker jobb, komma in på teatern och biografen, på bussen samt ta del av TV och internetmedia? Ja överallt där vi som medborgare stoppas av onödiga hinder och barrikader. Eller hemska tanke! Sätter regeringen ett ekonomiskt pris på vad mänskliga rättigheter får kosta när det är fråga om att skapa ett tillgängligt samhälle?

Vi kräver svar!

DHR – Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder

– Maria Johansson, Ordförande

Förbundet Rörelsehindrade, FöR

– Lars Hagström, Ordförande

Föreningen Blödarsjuka i Sverige

- Daniel Arnberg, Ordförande

Handikappförbundens Samarbetsorganisation, HSO

– Ingrid Burman, Ordförande

Hörselskadades Riksförbund (HRF)

– Jan -Peter Strömgren, Ordförande

Intressegruppen för Assistansberättigad, IfA

– Vilhelm Ekensteen, Ordförande

Marschen för tillgänglighet

– Hans Filipsson, språkrör (BUA)

Neurologiskt Handikappades Riksförbund, NHR

– Kathleen Bengtsson Hayward, Ordförande

Personskadeförbundet, RTP

– Pelle Kölhed, Ordförande

Riksförbundet Cystisk Fibros (RfCF)

– Lars U Granberg, Ordförande

Stil, Stiftarna av Independent Living i Sverige

– Sture Jonasson, Ordförande

Synskadades Riksförbund

– Tiina Nummi Södergren, Ordförande

Sveriges Dövas Riksförbund, SDR

– Ragnar Veer, Ordförande

Unga Synskadade

– Victoria Öjefors, Ordförande

Ett gäng brudar och El-hockey i samma rum

Provat på den coola och sjukt roliga sporten El-hockey med Aktiva Tjejer på Fifh denna söndag. Var sjukt roligt att köra forttttttt (trots att dom ställt in stolarna på halverad fart). Men attans vad svårt det var att kontrollera bollen! Det gick knappt kan jag säga. De som tävlar i el-hockey är ju rena proffsen och kör som vilka racerstjärnor som helst. Jag är impad iallafall. Tjejerna tyckte det var nice som fan och det gjorde visst vi ledare oxå.

El-hockey funkar som så att man sitter i en eldriven stol. Man styr stolen med en liten joystick, en känslig liten sak! Räckte att man rörde vid den lite så körde stolen iväg. Längst fram på stolen sitter klubban som man ska styra bollen med, man använder en vanlig bandyboll. Man är tre spelare i varje lag, där en är målvakt till låga och långa mål. Målisen får lämna målet när den vill. Man får inte krocka med stolarna (de kostar dessutom 85 tusen styck!!!) vilket var ovanligt för oss som lirar handboll eller basket, där krockar man hela tiden och älskar dessutom det. Så vi fick tvärbromsa när vi istället ville köra raka vägen in i motspelaren.

Den spontana och lekfulla matchen, där det ena laget bestod av tre aktiva tjejer som mötte oss tre aktiva tjejers ledare, slutade 1-1. Vår så kallade målvakt gjorde tyvärr självmål. Som sagt, det var svårt att styra den lilla bollen. Något får vi ju skylla på.

Med andra ord, schyst sport och vi lär ta tjejerna till elstolarna fler söndagar!

Tut tut!

Vikten av personlig assistans

Marie har skrivit i sin blogg om hur hon och hennes familj kämpat under många år för att få personlig assistans beviljat till sin dotter. Efter många om och men, och med hjälp från VårOmtanke, kommer det efterlängade beskedet till Marie och hennes familj!

Skrivet av Marie:

Tårar...av glädje...Hur ofta händer det? Det här med personlig assistans har ju varit så himla tungt och svårt att få igenom. När vi ansökte första gången var för precis 2 år sedan. 1,5 år senare(i höstas) gav vi upp då det blev nej i kammarrätten. Jag orkade inte ta tag i en ny ansökan och trodde inte att det skulle löna sig heller. Men i slutet av januari hade jag lite, bara lite extra energi över och tog då tag i det. Rättare sagt så pratade jag med Vår Omtanke och när de tyckte att vi hade en chans framförallt för att Bella blivit äldre så kände jag att kanske, kanske man skulle...När de sen sa att jag inte behövde skriva så detaljerat på ansökan utan bara skriva att vi berättar allt på mötet. Ja, då orkade jag fylla i det lilla som behövdes och lägga det på lådan. Mötet med Försäkringskassan (Fk) har jag också berättat om tidigare och det var hemskt, utmattande, nervöst. Att få personlig assitans betyder så galet mycket för mej så på det där mötet kändes det som om hela min framtid stod på spel, min överlevnad, barnens framtida utveckling och tja, allt skulle avgöras baserat på vad vi berättade och vad vi hade klockat alla moment med Bella till och hur FK tolkade det vi sa.

Idag ringde vår Omtanke och frågade om vi fått post ännu. Ja, men inget skoj sa jag då. Men det hade de: VI HAR BLIVIT BEVILJADE PERSONLIG ASSISTANS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Då kom tårarna av glädje. Kunde nästan inte sluta. Det är inte bara av glädje utan även för att äntligen har jag fått bekräftat av någon annan, en myndighet, att Bella (Lucas med eg) tar så pass mycket extra tid än vad som är normalt för barn i den åldern. Äntligen blir jag förstådd och trodd! Jag skickar inte iväg alla dessa ansökningar för att jag tycker det är skoj eller för att man vill utnyttja bidragssystemet. Nej, jag vill bara få en chans till ett liv som gör att vi orkar med allt. Att ha "annorlunda" barn kräver så oerhört mycket fysiskt som psykiskt av föräldrarna. Man måste vara så jäkla stark och optimistisk för man vill ju sina barn det allra bästa och lite till. De behöver så mycket mer träning än vad bara habilitering och dagis kan erjuda dem. Superviktigt för deras utveckling. Det här öppnar upp så många dörrar. Kanske jag kan få ordning på allt nu? Kanske jag t.o.m kan sova om nätterna nu? Blir lite nya saker att fundera på nu men det gör jag såå gärna!

Igår fick vi dessutom svar på vår bilstödsansökan och även där fick vi ett positivt besked. Förvisso får vi inget med tanke på Lucas men för Bella får vi bilstöd och varje krona är vi tacksamma för!

Vårdbidragsansökan har jag nog glömt att berätta om men vi fick höjt lite grann men nu sänks den igen pga att personlig assistans ansökan gått igenom....

Men överlag är det så mycket positivt som hänt på så kort tid att jag nog inte riktigt fattar det!

Vi på VårOmtanke och BUA säger ÄNTLIGEN och hoppas att Marie och familj får njuta av livet med Bellas personliga assistent!

God Bless Ledighet....och America

Jaha, då är det bara några timmar kvar av ledigheten sen är det tillbaka till jobb. Har varit sjukt skönt att inte göra något! Blivit mys, träning med mina gummor och en hel del telefonsamtal (ska ringa dig Jonna idag). Men thats it. Jag har verkligen tagit ledigheten på allvar. Det behövdes, det behövdes.

Vi gummor planerar resa till USA nästa år. Samla ihop ett helt gäng och dra iväg någon vecka. Jag har redan börjat planera. Socionomexamen är avklarad och en semester behövs med fina vänner. Åka under sommartid. Spika första natten i USA - någonstans - sen blir det roadtrip och spontana händelser på vägen. Musik från radion och vinden i håret. L.A, New York och möjligtvis Texas. Ja man få ju lixom passa på när man är där. Ida hade planer på Hawaii - varför inte. Vi tänker vidare.

What can I say

Jag skippar påskkärringsutstyrseln

Nu är man lite långledig vilket sitter alldeles utmärkt till. Det behövdes just nu nämligen. Åter på jobb på tisdag. Lagom och bra. Det blir dock lite pluggich mellan ledigheten men motivationen till att läsa är ingen höjdare för tillfället. Vanan att jobba är skön och vanan att slippa plugga under kvällstid är ännu skönare. Motivation! Motivation! Fortsätter jag tjata orden så kommer motivationen så småningom. Vill jag tro iallafall.

Jag vill oxå passa på att önska er alla en jäklig gul och fin påsk. Själv ska jag på bio ikväll med godispåsen istället för påskägget. Att fira påsk är inte min grej. Mammsen gav mig en stor fet chockladkanin. Gutt! Det är en precis lagom påsk. Kräver inget mer.

GLAD PÅSK på er alla och ha en lovley 1 April. Jag hoppas någon har skojat skiten ur dig idag. För själv pallar jag inte göra det.