Alltså...

Socionomen fixade tentan som skrevs för tre veckor sedan. Det förtjänar ett: Hallelulja och Godnatt!

Min, get away place!

Madde is back in town och tillbaka på BUA bloggen igen! Tyvärr har det varit full rulle hela helgen så iphonen har inte hunnit med att blogga på vägen (sen kan jag tyvärr inte lägga in blider på bloggen med iphonen, ett problem jag genast ska undersöka)! Jag har iallafall besökt härliga landet, det gröna, det skitá, det varma - Sjöboland! Jag kände att jag behövde träffa min härliga familj så därför har min helg spenderats på "hemmaplan". Dag 1 blev myspys hemma hos syster yster med sprakande brassa, plättar, syskonsnack och filmerna Up och GI Joe. Up var ju så underbar! Tänk att ha ett flygande hus med färggranná ballonger som segel! Min underbara jycke Princess var också med och hälsade på. Hon fick ta tillfället i akt att leka av sig med sina pojkvänner (jupp, hela två stycken killar. Min familj har nämligen sammanlagt fyra hundar)!

Under dag 2 blev det ännu mera "mad" (översatt: mat, för er som har svårt för skånskan), mys och familjesnack. Jag är ju faster sedan snart 1,5 år tillbaka och jag älskar att skämma bort min favorit brorson Alexander. Faster Madde har alltid något med sig när hon kommer. Det första jag sa när jag kom in till min brors hus var - "satan, vad Alex har mycket leksaker, men här får han en till!". Och jag skojar inte när jag säger mycket, det är verkligen mycket leksaker. Hela vardagsrummet är täckt med färgglada bilar, hus, kossor i bonngårar (översatt: kor i bondgårdar), dansande ankor och lego. Ja, Alex har ett helt BR lekhus i sitt eget vardagsrum. Saken är den att han leker ju också verkligen med allt och alla, han lämnar inte en enda bil eller ko utanför. Alla får hänga med, även om en sportbil och ko möjligtvis inte hör ihop i verkliga livet!

Denna gång fick iallafall Alex en leksakshund av sin faster. Inte vilken hund som helst, det är en hund han ska ut och rasta. Hunden har koppel och den sjunger och säger vovvov när den går. Alex har blivit riktigt grym på att gå nu, även om det är lite osäkert och ibland ser det ut som om att hans fötter ska gå ifrån honom. Men han älskar därför leksaker där han får vara uppe och röra på sig och inte fan ska man sitta still när man precis lärt sig att gå ganska så hyfsat! Alex älskade iallafall faster Maddes present. Om jag förstod honom rätt så fick hundens namn bli "Vovvov" (typ det enda han kan säga förutom mamá och papá). Så Alex rastade sin nya Vovvov hela kvällen lång. Vilket gjorde faster glad och rörd.

Dag 3 blev en stund hos min kära frisör som jag fortfarande har kvar i Sjöbo, snacka om trogen kund! Det blev ny fräsch höstfärg och klippta toppar. Mor min bjöd sedan på hamburgare hemma hos sig, vilket jag blev överlycklig för, hamburgare är ju gott alltså, sanna mina ord. Tack mamma för maden och soffplatsen under dessa dagar i Sjöboland!

Nu är jag och min Princess tillbaka i stan, hemma igen hos våran sambo och husse. Princess är helt slut, så även matte. Det blir lite plugg ikväll men sen ska jag nog somna gottit i sängen framför Ullared. Jäkligt skön serie ändå även om det bara är en drös människor som handlar prylar (diggar ju damen som är där varje år, ett riktigt ullaredfan!). Men ny dag i plugget i morgon, tillbaka till verkligen. För ja, Sjöbo är för mig min hemmaplan, min get away place. Jag saknar inte byn alls men familjen, vad man saknar familjen. Så när tiden för Sjöboland finns nästa gång igen, blir det åter igen soffan hos mor och ännu mer leksaker till min kära brorson Alexander.

Xxxx eran Madde

"Och bara kasta in dom i buuuskén"

Har ni tråkigt? Då kan alltid youtube vara en räddande ängel. Vet ni vem dom riktiga Hollywoodfruarna är, så lär ni skratta ihjäl er när ni hör (och ser) likheterna här.

Känna träningsvärk är en underbar känsla....

Hej och hå :)

Idag var det träning med handbollslaget och det var väl inte den bästa träningen..för det är när man är sjukt svettig överallt och ens armar är som spagetti! Det är nog den bästa känslan, för då vet man att man har gett 100 procent.
Det var jäkligt länge sedan man hade den känslan, men nu börjar det hända en hel del med träningsmatcher och annat roligt.

Vi ska om 3 veckor ha en träningsmatch och hoppas väl på några till för att i maj ska vi till Liverpool. Så nu har vi ett mål och det blir så mycket roligare och lättare att träna då!
Ser fram emot att få bli sjukt svettig och ha spagettiarmar varje träning!!

//Meg

Jag ber lite, men bara lite, om ursäkt!

Hmm, ja hur ska jag börja. Man upptäckte ju igår att inställningarna på bloggen inte var rätt när det gäller bloggens kommentarruta. Det gick inte att kommentera bloggen om man inte hade ett google-konto. Skit. Så jag ber lite om ursäkt för att jag var lite bitter igår på er för att ni inte har kommenterat bloggen så bra. Men! Och detta är ett stort MEN!
Nu har ni press på er, nu när allt funkar så förväntar jag mig mer kommentarer från er. Så börja kommentera för guds skull!

Och nej, jag är inte allt för bitter idag. Jag har sovit gott med min kära sambo och är snart på väg till plugget för att träffa några av mina söta vänner. Hur kan man vara bitter då?

Xxxx eran inte så farligt bittra Madde

På det fjärde ska det ske!

Vet ni vad jag tycker? Tycker för det första att folk är väldigt dåliga på att kommentera vår blogg. Vet att det finns hur många som helst som läser men ingen lämnar spår efter sig, trist som fan.

För det andra så orkar jag inte plugga mer idag. Men tyvärr så måste jag det. Varför ska man ha en sån jäkla stor självdisciplin? Men det är lika bra att lyda den. Annars så vet jag att ångesten kommer knackandes på ytterdörren i natt. För det tredje så vill jag inte kopiera fler böcker nu. Två, tre, fyra timmar...ja jag vet inte hur länge jag har stått och svettats. Har nog kopierat 25 böcker för att spara in pengar, annars så hade man lagt ut mer än 3000 spänn igen på läroböcker. Det håller lixom inte i längden. Detta kom jag oxå underfund med. Så jag lärde mig att hantera och älska skolans kopieringsmaskin. Men nu börjar jag titta snett på den. Kommer jag att använda upp alla Malmös träd till slut?

För det fjärde så känner jag att hösten börjar krypa sig in på en, riktigt ordentligt oxå. Ni vet när man ständigt fryser och man vill fan inte gå upp på morgonen när det fortfarande är becksvart utanför fönstret. Till och med min kära jycke Princess vill inte ens stiga upp ur sin gosiga, håriga och varma säng. Och när man fryser så mycket så missbrukar jag te i stora mängder. Jag brukar inte te, utan missbrukar te! Det är en jäkla stor skillnad på dessa begrepp! Och detta missbruk leder i sin tur oxå till en orolig mage, en mycket orolig mage.

Så ja, då sitter jag här, skriver i bloggen men får ingen respons från läsarna, pluggar, kopierar tonvis med papper för att vara ekonomisk men missbrukar istället miljön, fryser, vill inte vakna i morgonbitti, och, som om det inte räckte, så har jag en orolig mage efter några hundra koppar te. Visst kan man inte göra annat än bara älska stunden man lever i! Carpe Diem, helvete heller!

Xxxx - eran, något bittra Madde

Dejt med Unga Rörelsehindrade

Tänk att cheesecake kan vara så gott. Jag är och har aldrig varit något kakmonster utan mer en flicka som sitter med gottepåsen i högsta hugg. Under denna höstsöndag har jag träffat Rasmus från Unga Rörelsehindrade för att försöka få igång ett samarbete mellan dessa och BUA. Rasmus bjöd på fika och han hade även haft nöjet att baka en härlig cheesecake. God som himmelriket. Jag önskar att jag kunde ha en större matsäck för den där kakan var verkligen sagolik. Rasmus, receptet tack.

Vad för samarbete som finns i våra tankar är något vi kommer att återkomma med senare. Ni lär märka vad vi trollar fram så småningsom. Men med ett samarbete tillsammans kan det hända stora grejor! Vi slår iallafall ihop våra ljuva röster. Tack igen Rasmus för kakan och teet! Du har kanske fått en viss Madde att bli ett kakmonster nu, så om jag rullar fram mer än vanligt så vet jag vem jag ska ge skulden till!

Xxxx eran Madde