Bit ihop.

Insnöad på veckans första dag. Tyckte att jag gjorde ett utmärkt arbete igårkväll med att röja undan men snön hann i kapp under natten. Och jag vill inte heller riskera att åka iväg till jobb och sen komma hem till ännu mer snö som gör att man inte kommer in i sin bostad. Princess är förstås lycklig då hon kan gräva ner hela huvét i den vita snön precis utanför dörren. Matte är mindre road. Matte är mest frustrerad. Men för att få fram lite positivitet i det hela med att arbeta hemifrån så kan jag iallafall arbeta hemma i mjukisbrallor istället för kjol och blus. Håret kan va på sne och raggisarna åker på. Så på så sätt är det positivt. Man behöver inte ta hänsyn till sitt yttre så värst mycket. Men - så fort man tittar ut igenom fönstret tar frustrationen åter igen över. Bit ihop.

För övrigt så hörde jag att det var första advent igår. Ja, jag har noll koll. Första advent är en dag då alla skriker "jipppyyyy, om fyra söndagar är det jul". Jaja. Säger ni det. Första advent verkar vara en dag då oxå allt julpyssel åker fram. Tomtar i alla former, ljusstakar, små konstiga änglar som ser ut som bebisar (hmm), julstrumpor och Jesus så klart (fast han inte alls föddes i dec.mån). Själv plockade jag fram mina nya blommiga sängkläder. Allt för att påminna mig själv om att sommaren snart är här igen. Bit ihop.

Hatar, bokstavligt talat.

Då var det dags igen att tänka ett steg extra för att slippa att blir insnöad. Planera i förväg. Så att man garanterat kommer ut på morgonen. Jag har inte hatat snön innan. Tror det är sen man hamnade i rulle som man verkligen börjat hata det. Jag menar verkligen hatar det. Alla (de flesta iallafall) går runt och tycker snön är vacker och klämmer ut "ohhh, nuuu är det jul". Herregud. Julen är fin men julen hade klarat sig utan snön. Jag lovar. Den överlever. Jag har en äcklig känsla av att årets snö kommer hålla i länge. Ända in i marsmånad. Jag bara känner det på mig. Lika bra att vara redo antar jag. Planera i förväg och tänka ut plan A och en plan B om man skulle råka bli insnöad. För insnöad kommer jag att bli.

Ett, två, tre...

Kort uppdatering Stockholm...

Snö och snö. Det är vinter nu. Utan tvekan. Hade precis vant mig vid hösten och pang, nu är det vinter. Stockholm är vitt, inget grönt så långt ögat kan se.

Ikväll blir det Greys, varmt täcke och skrivande.

Bye bye Skåneland (och toan)

Magsjuka är mindre kul. Eller vad det nu varit för något. Toan och Proviva har iallafall varit mina bästa vänner de senaste dagarna. Farbror D hänvisade det hela till något som han kallade "stressrelaterat". Själv vet jag inte. Inte kännt mig mer stressad än vanligt. Men vilat hela helgen och nu kan jag iallafall låta bli toan. Lagom utvilad till Stockholm. Får man hoppas iallafall. Blir jobb och hotellfrukost.

Ska försöka uppdatera bloggen under tiden jag befinner mig in the City. Ni ska inte behöva sakna mig allt för mycket. Fast jo, att sakna är hälsosamt. Så lite kan vi nog sakna varann.

Att sätta mål

Under rehabiliteringen efter olyckan fick jag lära mig att sätta upp mål inför framtiden. Delmål och större mål. Jag har haft både och. Socionom i framtiden var ett av dom större och snart är detta mål uppfyllt. Nu har jag nästa mål i sikte. Skönt att veta vad man vill i framtiden. Det underlättar mycket. Även om det finns tusen frågor som måste besvaras så vet jag. Och det är så jäkla skönt. Hallelulja. Jag vet vad jag vill. En ny motivations-lapp ska upp på kylen!

Jag glider.

Fått min nya rulle. Den är lätt som en fjäder. Bokstavligt talet. Med min förra rulle var jag tvungen att spänna varje mag, rygg och armmuskel för att få in den i bilen. Nu kan jag lyfta den nya med ett finger. Ja, bokstavligt talat. Så lätt är den. Lätt som luft, lätt som en snöflinga och lika lätt som en fis. Nu undrar du kanske varför jag inte bytt stol tidigare. Svaret jag har att ge dig är att jag är jävligt envis. Jag gillade min gamla trots att den var tung att köra och lyfta. Envisheten gick förre. Men i somras när man arbetade på myndigheten och man fick flänga fram och tillbaka mellan sjukhus och myndighet fick envisheten ge med sig. Ens axlar ska ju trots allt hålla ett antal år till. Så är det tänkt iallafall. Behöver ju inte slita ut dem redan, jag är ju trots allt fortfarande ung. Mmm. Men jag är rätt så glá att envisheten gav med sig. För nu lever jag med en rulle som är lätt som en fjäder. Jag glider lixom fram. Inte rullar, jag glider.

Priset som diskriminerar?

Artikel från Föräldrakraft:

Tre av jurymedlemmarna till Idrottsgalans pris Årets idrottare med funktionsnedsättning hoppar av. Avhoppet är en protest mot regelverket, som inte tillåter att idrottare med funktionsnedsättning får bedömas när de tävlar mot fullt friska.

Juryn ville bland annat nominera rallyföraren Mats Öhman, som kom fyra i SM.

- Det är en stor bragd. Men Idrottsakademins styrelse ogiltigförklarade nomineringen, säger Helene Stjernlöf, press- och informationschef på Svenska handikappidrottsförbundet.

Bakom avhoppen döljer sig en lång historia, med flera fall av ogiltigförklarade nomineringar, vilka rört upp känslor inom handikappidrotten. SHIF skickade tidigare i år in en skrivelse till Svenska Idrottsakademin, med ett förslag på lösning.

- Vårt förslag bygger på att man tar bort priset Årets idrottare med funktionsnedsättning och återgår till hur det var tidigare då det var Radiosportens pris, säger Helene Stjernlöf.

När Svenska Idrottsakademin för några år sedan gjorde Radiosportens pris till sitt, satt juryn, med specialkompetens inom handikappidrott, kvar. Men den nya ordningen har, enligt SHIF, fått märkliga följder.

- Till exempel ville inte Madelene Nordlund, friidrottare, bli nominerad till priset utan istället bli jämförd med andra kvinnor, säger Helene Stjernlöf, som anser att regelverket inte håller.
- Det har nominerats personer tidigare som tävlat mot eller med personer utan funktionsnedsättning, basketspelaren Cecilia Ferm är ett exempel. Och Jonas Jacobsson har vunnit SM i skytte i år bland personer utan funktionsnedsättning. Vi kan inte nominera till Årets manliga idrottare bara för att han vunnit ett SM, men vi kan inte heller nominera honom till Årets idrottare med funktionsnedsättning, eftersom han tävlat mot fullt friska, säger Helen Stjernlöf.

Hans Säfström, sportchef på SHIF, vill att unge skidåkaren Zebastian Modin ska kunna nomineras.
- Vi har pekat på några händelser som styrker att det är dags att göra något åt det här regelverket. Det har blivit fel gång på gång och bristerna uppdagas än en gång med Zebastian Modins bronsmedalj i Vancouver. Brons är aldrig mer värt än guldmedaljer, och vi har redan flera världsmästare i simning och skytte. Men vi borde kunna nominera Zebastian till Årets nykomling.

- Vi har skickat in den nomineringen, även om jag vet att vi egentligen inte får nominera i honom i den kategorin. Om akademistyrelsen säger att Zebastian inte får nomineras så känns det som en diskriminering, säger Hans Säfström.

Svenska Idrottsakademin har ännu inte tagit ställning.

- Vi vet inte var vi hamnar. Presentationen ska ske i morgon lördag, säger Hans Säfström.

FunWheels!

Jag kom att höra talas om ett privat familjeföretag som stävar efter att alla hjälpmedel inte bara ska vara funktionella utan också snygga och roliga. Hjälpmedlet ska spegla personens personlighet! Och varför inte? En idé som är självklar. Familjeföretaget heter "FunWheels"!

FunWheels startades av Eva och Thomas Klevås. När deras dotter föddes med en medfödd muskelsjukdom, som gör att hon måste använda sig av rullstol, insåg familjen också att de hjälpmedel som fanns på marknaden var mycket tråkiga. Dessa saknade personlighet. Familjen ville ändra på detta och med enkla medel förändrade de dotterns rullstol efter hennes smak och tycke. Dottern är idag ständigt en inspiration för familjen och berättar mer än gärna vad som är snyggt, fräckt och "inne"!

FunWheels har ett antal produkter på deras hemsida och fler ska det bli! Gå in på FunWheels och kolla in det som finns. Saknar du någon produkten eller har ni själva ideer, var då inte rädda att lägga fram dessa till Eva och Thomas! Med hjälp av FunWheels får ni en möjlighet att få era hjälpmedel att lysa så som ni själva vill att de ska lysa men framför allt så kan man med enkla medel lyfta fram er personlighet genom att förändra de gråa och trista hjälpmedel som oftast finns där ute. Och visst vill man synas, höras och visa vem man egentligen är?!

http://www.funwheels.se/

Borta bra men hemma bäst.

Hemma igen i Skåneland. Varit jobb och nöje i ett. Och lite sjukdom. Så klart. Slår aldrig fel att hälsan kommer emellan ibland. Men för övrigt så är Stockholm fortfarande Stockholm. Trafikkö och schysta hotell med mega frukost. Det blev även Stockholms Game för våran del. Idrott i alla former för folk som har någon form av funktionsnedsättning. Det var gött som fan att komma hemifrån några dagar men hemma är ändå bäst. Det är alltid så. Oavsett. Men det blir Stockholm igen om två veckor för ytterligare arbete. Och då hoppas jag fan att det är den goda hälsan som följer med på trippen. Men lite Proviva med smak av nypon, en säck tamponger och tabletter som botar bomber i huvudet kan dock göra gott. På många sätt.

Mög.

Tentan gick bajs men det var väntat. Jävla skit tenta. Vi får vänta i tre veckor och se vad som händer. Men jag är redo för omtenta i december om det hela skiter sig rejält. Jävla mög.

Nu drar jag iallafall till Stockholm några dagar. Så fuck till Skåne och skola (ja jag är jävligt bitter när jag tänker på tentan, take it or leave it). Stockholm, lite jobbmöte men oxå dans och vin. Ja. Nu skiter jag i livet här hemma, iallafall i några dagar.

Frånvaro.

Ja som ni vet så tentapluggar jag. Detta innebär att ni får sakna bloggandet tills torsdagkväll när tentan är skriven.

Tills dess. Håll tummar och tår. Be en eller annat bön oxå. Allt är tillåtet.