Den där.

Jag blev kallad "den där" i helgen. Helt jäkla underbart.

Taxin: Är det Sophie?

Soffan: Japp.

Taxin: Ska den där oxå med? (han tittade förvirrande på rullstolen och mig och undrade hur fan han skulle få in rullen i bilen utan att behöva kliva ut)

Jag: Ja den här saken ska oxå med. Madde ska med.

Taxin: (inget svar)

Tycker det är väldigt intressant det där med bemötande. Tror han inte såg mig utan han såg bara rullen och förstod att det skulle bli ett projket att lasta in den i bilen. Vilket det narturligtvis inte blev. Och det där med att behöva gå ut från bilen verkade nästan jobbigare. Som tur var så var jag hyfsat nykter, annars vet jag inte vad som hänt.

I övrigt då, jo, inget internet ännu så tacka fan för plugg och kontor. Nu är man ju fan mer beroende av nätet än tidigare, till och med när man ska handla mat för veckan. Och ja, jag klagar. Och jag kommer förmodligen att fortsätta att klaga tills det funkar.

Annars ny vecka och nya tag. Det är mycket nu men det är nice med mycket oxå. Man hinner lixom inte tänka så mycket. Och det kan vara bra att slippa behöva tänka ibland. Uppsatsen gick bra - vi klarade den. Känns helt jäkla underbart då den har varit en viktig del av hela utbildningen. Termin 7 är dock tuffare än vi räknat med. Den innehåller mycket uppgifter och en svår tenta. Vi trodde nog att vi kunde glida igenom den sista terminen men vi hade fel. Det är något varje dag. Längtar tills det är över. Nu får nämligen pluggandet få ett slut, även om man lär för livet.

Nu ska denna här gå och göra en massa annan nytta. Som att köra hem och stoppa näsan i böckerna. Och lära för livet.