Den där.

Jag blev kallad "den där" i helgen. Helt jäkla underbart.

Taxin: Är det Sophie?

Soffan: Japp.

Taxin: Ska den där oxå med? (han tittade förvirrande på rullstolen och mig och undrade hur fan han skulle få in rullen i bilen utan att behöva kliva ut)

Jag: Ja den här saken ska oxå med. Madde ska med.

Taxin: (inget svar)

Tycker det är väldigt intressant det där med bemötande. Tror han inte såg mig utan han såg bara rullen och förstod att det skulle bli ett projket att lasta in den i bilen. Vilket det narturligtvis inte blev. Och det där med att behöva gå ut från bilen verkade nästan jobbigare. Som tur var så var jag hyfsat nykter, annars vet jag inte vad som hänt.

I övrigt då, jo, inget internet ännu så tacka fan för plugg och kontor. Nu är man ju fan mer beroende av nätet än tidigare, till och med när man ska handla mat för veckan. Och ja, jag klagar. Och jag kommer förmodligen att fortsätta att klaga tills det funkar.

Annars ny vecka och nya tag. Det är mycket nu men det är nice med mycket oxå. Man hinner lixom inte tänka så mycket. Och det kan vara bra att slippa behöva tänka ibland. Uppsatsen gick bra - vi klarade den. Känns helt jäkla underbart då den har varit en viktig del av hela utbildningen. Termin 7 är dock tuffare än vi räknat med. Den innehåller mycket uppgifter och en svår tenta. Vi trodde nog att vi kunde glida igenom den sista terminen men vi hade fel. Det är något varje dag. Längtar tills det är över. Nu får nämligen pluggandet få ett slut, även om man lär för livet.

Nu ska denna här gå och göra en massa annan nytta. Som att köra hem och stoppa näsan i böckerna. Och lära för livet.

Det går så där.

Nä jag är fortfarande internetlös och det är så jävla hopplöst! Man är ju så jäkla beroende av internet i dagens samhälle. Banken, skolan, jobb - ja allt sköts via nätet. Jag bråkar med leverantören fortfarande. Skulle nämligen ha fått mitt internet idag men det lär nog dröja ännu längre då dom sänt fel grejor. Jag vill ju inte måla ut vem leverantören är men...TELE fucking 2! Så jäkla förbannad. Och gissa om man fick fel tevebox oxå. Eller fel var det inte men den funkade ju inte. Va fan är det för jäkla service! Nu får dom istället sända ut en ny, vilket tar ytterligare en vecka.

Så ha tålamod med bloggen. Jag försöker ha det. Det går så där.

Internetlös.

Inget internet hemma! Jag är internetlös! Det är panik i stugan när internet är dött. Ska byta internetleverantör hemma så det tar några dagar innan bloggen kommer i rörelse igen. Ni får helt enkelt hålla er tills dess!

Nu ska jag flyga iväg någonstans. Stressigt värre. Önskar er iallafall en lovely helg!

Årets Idrottsgala!

Årets Idrottsgala ägde rum i går! Självklart hyllades tävlande som har någon form av funktionsnedsättning. Mats Öhman och Anders Olsson var bara några som nämndes. Välförtjänta pristagare. Utan tvekan. Det jag undrar är bara var alla vinnarkvinnor är? Och begreppet handikappad tåler jag inte! Men förutdom detta var det en fin fin gala. Enjoy!

Någonstans.

7:e och sista terminen kör i gång i morgon. Känns underbart. Men. Jag vill bara lämna landet just nu. Ni vet, ut och se världen. Se vad den har att erbjuda. Har den något att erbjuda mig? Arbeta med socialt arbete någon annanstans? Eller vara ledig ett tag, ta socionomexamen och sedan dra iväg ett tag? Bara iväg och finna något och låta något finna mig. Finns inget här hemma som binder mig efter plugget. Familj, vänner, djur, lägenhet finns kvar när jag kommer tillbaka. Jag kan komma tillbaks. Tror bara det handlar om att våga, våga lämna familj, vänner, djur och boende. Har jag berättat att jag ska bli moster? Som ni vet så är jag familjekär, tanken på att gå miste om min brorson och syster"baby"s uppväxt får magen att vända och vrida. Tanken på att missa min mamma som åldras, även om hon verkar åldras med ro. Det är nog sådana här tankar som håller mig kvar. Och så klart, socionomdrömmen ska ju uppfyllas. Men som sagt, efter examen, vad håller mig kvar? Är det meningen att jag ska vara kvar, då är det nog dags för ödet att visa ett tecken. Eller något.

Men lugn, det kan vara tröttheten eller sjukan som pratar. Eller så är det en undantryckt dröm eller vilja som kommer upp till ytan. Det återstår väl att se. Nu väntar ipoden och kudden. En lång dag i morgon.

Den suger!

Klarade tentan. Nice. Nu är det bara uppsatsen som ska få sitt slutgiltiga betyg nästa vecka. Håll tummar och allt sånt där som går att hålla. Nästa vecka drar oxå den sista terminen igång, på riktigt. Ännu mer nice.

För övrigt så har jag kommit på ett fint sätt att dammsuga. Man köper en ny dammsugare. Den glider, den tar alla hörn, den är tyst och den luktar inte. Nu låter det kanske som om jag beskriver något helt annat men icke, det är bara en ny dammsugare. Och den suger precis så härligt som den ska suga!

Love.

Min baby visade denna fina video och den är värd att visa vidare. Låten har ni säkert hört från reklamen på tv (mötesplatsen.se). Undrat så vad låten heter och vips, min baby har svaret!

Sjuk och sömnig.

Jag är sjuker. Sover som jag aldrig sovit förr. Sjukan kommer alltid när kroppen lugnat ner sig. Då har kroppen visst tid att säga ifrån. Helgen blir mer sova. Sova, sova, sova.

Snart så.

Uppsats inne! Nästa vecka får vi veta mer hur det gått. Och nästa vecka drar oxå den sista terminen igång. Kan ni fatta? Den sista jävla terminen. Jag känner drömmen i nacken, den är så nära nu. Målet och drömmen om en reddi jävla utbildning som socionom (en socionom som älskar att svära). Härligt värre. Har svårt att förstå att man fixat det. En magisk känsla som är obeskrivlig.