Det blir en dag på stranden...

Det blir en dag på standen...la la la la (Tomas Ledins låt, för er som inte fatta). Princess och matte är ute med bästisarna efter jobb. Glass blev det oxå. Och massa sol så klart.

Times like these

Ny vecka, nya tag. Solen ska skina och livet känns jävligt härligt. I veckan blir det lite sjukhusvistelse, provtagningar, jobb, promenader i solskenet med hund och vänner, läsning av ny bok, lyssning av ny musik, bränna fläsket på balkongen, torka fågelskit från bilen, träffa socionomgänget, få ny medicin, invigning av ny klänning, åka till Sjöboland, klippning av häcken (?), donera pengar och försöka äta hälsosamt. Det är bäst att köra igång, måndag är här.

Midsommar!

God jul, glad påsk, gott nytt år, god fortsättning och glad midsommar. Och allt sånt dära. Njut nu av sång, blommor, vin, mad och fint sällskap. Små grodorna, små grodorna och sånt oxå.

Sjöboland = tillgänglighetslandet?

Sjöboland, min lilla hemby, börjar fan bli tillgängligt. Det kom aldrig när jag bodde där. Men bättre sent än aldrig antar jag. Eller så har någon kommun-nisse i kommunhuset hittat den nationella handlingsplanen som nämner att 2010 är året då alla hinder ska vara undanröjda. Han eller hon måste satt bullen i halsen och tänkt att nu får vi nog fan ta tummen ur gumpen och göra något. Nu syns det iallafall rampor och nya parkeringar i lilla byn. Till och med kundvagnar med en liten "rullstolsskylt" står parkerade precis vid handikappsparkeringarna för att man ska slippa ta sig över hela jävla parkeringen för att hämta vagn. Skit bra idé ju. Det börjar nästan lika New York ur ett tillgänglighetsperspektiv. Så tummen upp för Sjöboland. Hallelulja helt enkelt.

Bara gör det.

Im happy att slippa bli väckt varje morgon kl 05.30 för att höra meningen "Godmorgon Madeleine, jag ska bara ta lite blodprover". Jag är med andra ord hemma igen. Ska aldrig ta min säng eller tystnaden i min lägenhet för givet igen. Ska njuta av det så länge det varar.

På min socionomexamen fick jag en super vacker filofax av familjen. Idag får jag äntligen möjligheten att öppna den och skriva in mina tankar och planer. Och jag har ju en del sådana. Perspektiven för framtiden har ändrats en del under de senaste tre veckorna men just nu ska jag hålla fast vid de tankar och planer som jag skapat. Jag ska inte heller ta dessa för givet. Ska bara göra det. Och älska varje minut av det. Och förresten, jag längtar så tills jag blir moster och gudmor. Det är iallafall en livsviktig händelse som ska in i filofaxen. Stolt.

Lions bjuder in till fest!

Lions i Malmö bjuder in till fest den 15 juni kl 13.00!!! Kom till gräsmattan utanför Barn och Ungdomshabliteringen i Malmö, ingång 122. Det bjuds på fika till alla barn och vuxna, det finns ansiktsmålare på plats, Mff spelare som skriver autografer, musikunderhållning och mycket mycket mer! Alla är välkomna! Så kom!

Vad hjältinnor handlar om.

Detta gör livet värt att leva.

Lovade ju er några examens bilder...

Välkommen.

Socionomexamen är gjord. Nu är jag äntligen färdig utbildad socionom. Jag har haft drömmen om att bli socionom så länge att det nu känns konstigt att ha uppfyllt den. För många har socionomyrket dragit igång redan nu. Tyvärr får jag vänta någon vecka till innan jag kan sätta fart med det jag vill sätta fart med. Livet blev inte riktigt som jag planerat och ni som känner mig vet att jag gärna planerar och är förberedd på saker och ting. Jag har nu njursvikt. Vilket innebär att det krävs en del undersökningar och prover innan livet kan gå vidare. Blodvärdet har varit lika lågt som helvetet och blodtrycket har varit lika högt som molnen på den blå himlen. Hela jag har tydligen varit i obalans utan att ha märkt det. Jag har tyckt att jag har mått bra. Men obalansen har börjat för flera månader sedan vilket gjort att jag vant mig vid det utan att klaga. Visst trötthet och hjärtklappningar har gjort att jag ifrågasatt men jag har trott att det berott på mitt intensiva intresse för plugg och jobb - samtidigt. Tydligen så var det inte så enkelt. Och nu, efter att drömmen är spikad, kommer verkligheten i kapp. Jag kommer att behöva nya njurar i framtiden. När, vet jag inte ännu. Hur, vet jag inte heller. Vet bara att njurarna kommer att ge upp inom mig en vacker dag och utan dem kan jag inte leva. Det är verkligheten. Välkommen.

Ni som känner mig vet oxå att jag är envis. Det är mycket tack vare denna egenskap som jag kommit så långt som jag gjort efter det att livet lekt med en. Det är iallafall vad min morfar sagt. Men orkar man vara envis i all evighet? Jag vet inte det heller. Jag är förmodligen mest arg och frustrerad att det blivit så här just nu. Helt plötsligt ser jag min framtid som en helt annan än den jag såg för en vecka sedan. Mycket har förändras. Mycket kommer att förändras. Det är ett faktum som kommit fram. Och många av dessa förändringar vill jag inte genomföra. Många i min omgivning kommer nog inte förstå det men så känner jag just nu. Kanske känner jag annorlunda i morgon. Jag vill inte leva halva livet under ett sjukhustak, då packar jag hellre väskan och avslutar någon annanstans. Jag försöker jävligt hårt att plocka fram den där envisheten. Jag försöker jävligt hårt.

Men ack. Se nu bara detta inlägg och klagan som en egångsföreteelse. Jag hatar folk som klagar om sin sjukdom, funktionsnedsättning eller livs olycka och njuter av uppmärksamheten. Buhu. Bloggen kommer att fortsätta i samma anda där klagan riktas in på annat elände. För någon måste ju klaga på allt det andra som samhället bidrar till. Och bloggen är absolut inte gjord för mitt privata elände. Och förresten, tyck för fan inte synd om en. Det är nästan det värsta. Då ger jag dig en rak höger.

Bloggen får tyvärr ta en ytterligare semester några dagar på grund av sjukhusvistelse. Men ingen fara. Snart tillbaka.

Sköt om er så länge.